Karin tipsar
BOK: Storken och dromedarens sång av Anjet Daanje (Albert Bonniers förlag)
När jag fick den här tegelstenen rekommenderad för mig beskrev tipsaren den som så omvälvande att jag aldrig mer skulle vilja läsa något annat. Vilket ju vore olyckligt. Men efter att ha svept igenom drygt 800 sidor läsmagi förstår jag precis vad hon menade. Det här är romankonst på allra högsta nivå. Romanen är som en rysk docka, där olika perspektiv skiktas och vi får lära känna människor som på olika sätt berörts av Eliza May Drayden. Vem var hon egentligen? Skandalförfattare, prästdotter – eller bara en olycklig kvinna? Expressen kallar boken en hyllning inte bara till systrarna Brontë, utan till litteraturen själv – som den främsta formen för töjbara sanningar och svindlande lögner. Jag utlovar en storslagen läsupplevelse.
TV: Generationer (SVT)
Allt börjar med att ett spädbarnslik hittas på en vind och den 87-åriga matriarken Martha säger sig vara den som dödat barnet. Det låter kanske som upptakten till en dansk krim, men i själva verket är det här det bästa jag sett på länge om kvinnlig sexualitet och dess gränser genom historien. En serie som rör sig mellan mystik, klimatfrågor och Moder Jord, och som väckte många tankar hos mig.
BOK: Liken vi begravde av Lina Wolff (Albert Bonniers Förlag)
Här får vi följa systrarna Jolly och Peggy, fosterbarn i en liten by i mörkaste Skåne. En roman om våld och kärlek, hämnd och de offer som måste göras för att vinna frihet. Jag kommer aldrig att glömma den obehagliga scenen där fosterfadern torterar en snigel (!) – den kommer hemsöka mig länge.
Marie tipsar
BOK: Tarantel av Eduardo Halfon (Tranan)
”Kan man förstå historien genom att ta på sig en maskeradkostym och öva in ett manus och spela en roll?” frågar sig karaktären/författaren Eduardo i romanen Tarantel när han tänker tillbaka på sitt barndoms kollo som urartade och förvandlades till ett koncentrationsläger – mitt i Guatemalas djungel. Tarantel är en berättelse som väcker tankar på identitet, vad som formar en och vad man bär med sig i resten av sitt liv.
KONST: Gravity, Be My Friend – Pipilotti Rist, Accelerator
En gång i en annan tid (läs: innan barnen) var jag på Magasin 3 och såg den stora utställningen av Pipilotti Rist och blev golvad av allt: Formaten och lekfullheten. Det var en ny upplevelse av konst. Sen dess blir jag alldeles pirrig så fort jag ser hennes namn och rusade (nåja) till Accelerator för att se Gravity, Be My Friend. Den består bara av två verk som skiljer enormt i storlek, men som båda framkallar stora känslor. Konstnärens förhoppning är besökaren ska se hennes verk och känna sig mindre ensam. Det funkade på mig: Jag kom, jag upplevde, jag gick därifrån och kände att jag var bland vänner.
YOUTUBE: The Tiger av Spike Jonze och Halina Reijn feat Gucci
Numera kommer modeveckorna inte bara med nya klädkollektioner utan kan också vara en filmpremiär. Allt för att bryta igenom det allmänna bruset naturligtvis. När Gucci lanserar sin nya kreativa chef Demna Gvasalia gör det med kortfilmen The Tiger av Spike Jonze och Halina Reijn. En film där Demi Moore, Edward Norton och Kendall Jenner är några av affischnamnen och är ett kaninhål ner till frågor som ”Hur är man perfekt” och porträtterar en surrealistisk middag där alla bär fantastiska kläder, men allt går fel ändå. Man är road, oroad och kittlad på samma gång. Typiskt för vår tid är väl att experimentell film av det här slaget bara blir av om den är uppbackad av modevärldens många miljoner.
Lina tipsar
BOK: Klenoden av Klas Östergren (Polaris)
En roman om NATO-processen och ett land som säljer ut sin själ. Roligt? Ja, faktiskt. Jag sträckläste med förtjusning den här elegant underhållande boken. För i Klas Östergrens händer dras läsaren in i en vindlade värld av hyllade poeter som skriver beredskapspoesi, skrivmaskinshackande spioner, rödvinspimplande hyresvärdar, ett svunnet Stockholm och en riktigt spännande – och mörk – historia som är svår att lägga ifrån sig!
FILM: Sentimental Value
Förväntningarna var höga när jag satte mig i biostolen efter hyllande recensioner, pris i Cannes och inte minst, en film av regissören Joachim Trier som bl a gjort Världens värsta människa. Temat är att hitta hem, vad har vi med oss för bagage och hur det präglar våra relationer. Renate Reinsve, Stellan Skarsgård och övrig cast är alla otroligt bra, och vissa scener borrar sig djupt in, både med allvar och humor, inte minst den fantastiska slutscenen. Kommer jag minnas detta som årets bästa film? Nej. Men filmen stannar kvar i mig, och det är i mitt tycke ett väldigt bra betyg.
TV: Platonic, säsong 2 (Apple TV+)
Ölbryggaren Will (Seth Rogen) och hemmafrun Sylvia (Rose Byrne) är tillbaka. En omaka duo som är bästa vänner sedan college, har blivit osams men nu hittat tillbaka till sin vänskap. Säsong två inleds med att Will ska gifta sig med sin chef (spoiler: dålig idé) och Sylvia försöker slå sig fram som fest-fixare, med första uppdrag att arrangera Wills bröllop (spoiler 2: också dålig idé). Som tittare både stör man ihjäl sig och älskar denna duo, det hade varit SÅ jobbigt att hänga med dem IRL, men som tv-sällskap vill jag bara ha mer. Kul persongalleri, fyndig dialog och Rose Byrne är ett komiskt geni. Perfekt mys om du letar efter en charmig komedi-serie som får dig att fnissa!
