”Det var bara skägg och sand”

Marcus-Gunnar Pettersson är en av Sveriges mest uppmärksammade unga illustratörer. I höst är han aktuell med sitt livs hittills tyngsta uppdrag – att illustrera Bibeln. Och han gör det på sitt sätt.

/ 8.09.2020

När vi når Marcus-Gunnar Pettersson på telefon från ateljén i Arvika är han lätt stressad. Han har 20 uppslag kvar att illustrera till Barnens Bästa Bibel, och bara 18 dagar på sig. Marcus-Gunnar Pettersson har inte bara ett av Sveriges bästa dubbelnamn utan är också en av landets hetaste unga illustratörer som under de senaste åren skrivit och illustrerat böcker själv och tillsammans med andra, som Ulf Stark och Grethe Rothböll. Det var när han pluggade masterprogrammet på Konstfack för sex år sedan som han fick sina första bokuppdrag – och hoppade av studierna.
– Många sade att det tar 10-15 år att etablera sig som illustratör, jag tänkte bara ’det har jag inte råd med – det måste gå snabbare’ så jag hoppade av, sade ja till alla uppdrag och körde på. Det komprimerade tiden det tog för mig att etablera mig, men jag blev utmattad och har i ärlighetens namn inte mått jättebra under den resan. Nu är det bättre. Och Bibeln är nog det roligaste uppdrag jag gjort hittills.

Du sitter på stol nummer tre i Svenska Barnboksakademien också. Vad gör den?
– 
Jag har precis börjat, men det handlar om att främja barnkultur och litteratur. Att visa på värdet i att den finns. Det verkar ganska öppet för varje ledamot att engagera sig på det sätt man kan och vill.

Får du en femrumslägenhet i Gamla Stan och ett fett månatligt arvode också?
– 
Haha, nej, det är ideellt.

Många som skapar böcker för barn och unga vittnar om ett kompakt medialt ointresse för ämnet. Hur upplever du det?
– 
Ja det där är ju… Jag tror att alla som är jätteinsatta i något tycker att alla andra vet för lite om det och bryr sig för lite om det de gör. Det handlar nog om att man önskar att alla andra skulle förstå hur värdefullt det är. Och visst kan jag haka på den känslan av att barnkultur inte har nåt värde, men huvudsaken är väl att barnen får tillgång till det, inte vuxenvärldens status på det? Jag älskade exempelvis illustrationerna på mjölkpaketen när jag var barn men brydde mig ju inte om vuxna tyckte att det var fint eller fult. Jag tycker att tillgången till barnkultur är extremt viktig, men vuxenvärldens status och bedömningar av densamma är det egentligen inte.

Jädrar vad klok du verkar vara. Berätta mer om Bibeln, hur gick det till när du fick uppdraget?
– 
Biskopen Sören Dalevi kom med idén till projektet, att göra en ny Barnens Bästa Bibel, och via ett förlag som jag jobbat en del med fick jag frågan om att illustrera. Jag tänkte direkt: ”Mycket jobb – väldigt roligt”. Eftersom jag växte upp i pingstförsamling hakade jag på, tänkte att mamma och pappa skulle bli glada. Jag fick läsa en text som Sören skrivit om skapelseberättelsen också. Han skrev ”I början var allt huller om buller”. Det var den formuleringen som fick mig hooked, jag gillade det jättemycket. Det fick mig att förstå hur man kan greppa något i ett kaos.

Men hur gick dina tankar då, var det uppenbart att tacka ja till ett stort och på många sätt ansvarsfullt arbete?
– Det kändes lättare än mycket annat faktiskt. Jag hade just hoppat av arbetet med en historiebok, i det projektet var det mycket researcharbete och fakta eftersom allt var tvunget att bli helt rätt. Men med barnbibeln handlar det ju inte om historia utan om känslor, för att göra det relevant för barnen idag. Det vi och jag vill komma åt är känslobredden i att vara människa, det är ett filosofiskt uppdrag utan tydliga rätt eller fel.

Din Jesus ser inte alls ut som man är van vid att se Jesus, han glider liksom runt lite soft i nåt som ser ut som en urtvättad pyjamas. Hur hittade du din Jesus?
– Jag kommer ihåg när jag själv var barn och såg Jesusbilder. Jesus var alltid som ett vitt papper, totalt blank, i den här skinande vita dräkten. Han var så from och gick runt och lyfte händerna sådär… Han var så tråkig! Jesus tilltalade aldrig mig som barn. Jag tänkte att en person som får tusentals andra människor att följa en måste ju vara en väldigt karismatisk människa – och det är ju motsatsen till att vara helt from och stilla. Så min Jesus är lite mer krokig och brokigt uttrycksfull. Och jag ville inte göra Jesus vacker. Det vackra är ju ointressant, så jag ville bort från att det heliga hör ihop med skönhet. För vad är helighet, det är ju en känsla, inte hur nåt ser ut? Jag ville att Jesus skulle vara en skön person.

Finns det ingen risk med att göra Jesus för mänsklig?
– 
Nej, det är ju det berättelsen handlar om? Att Gud skickade sin son till jorden i mänsklig form.

Bra poäng. Du växte upp i pingstmiljö – vilka bilder hade du då, av Gud och Jesus och himlen?
– 
Ja, det var som sagt den där fromme, tråkiga Jesus. Och mycket skägg överlag. Och sand. Det är det jag minns: skägg och sand. Och svartvita bilder med händer som håller i värmeljus. Det var inte en jätterolig bildkultur. Det är en annan sak jag gillar i det här projektet – att vi försöker möta barnen på en annan nivå så att de känner att boken är för dem att tolka och förstå, inte något slutet att bara betrakta.

Är du troende idag?
–  
Nej. Eller, det var någon som frågade mig för ett tag sedan, och jag sade ”jag tror inte just nu”. Jag tänker inte på tro just nu, kanske, trots att jag har försökt tro i hela mitt liv. Men såhär: tro handlar om känslor, tycker jag. Om tro får handla om känslor – ja då kan jag säga att jag tror. Om det får vara lite huller om buller och känslobaserat. Men om jag ska försöka nå bortom det och hitta förklaringar, då faller allt.

Nu har du fullt upp med Bibeln, men hur går du vidare sen? Vad är nästa grej?
– Oj, jag måste bara försöka beta av alla jobb som tagit på mig men skjutit fram. Jag ligger ständigt efter. Jag har jobb till 2022 minst. Men efter Bibeln kan jag förhoppningsvis jobba i lite lugnare tempo, jag har en liten son nu också.

Vill du rekommendera nåt?
– Alltså, menar du typ nån bok man ska läsa eller film man ska se? Nej. Jag vill nog rekommendera att inte konsumera nånting. Att bara sitta med sig själv och se vad som kommer upp då. Jag rekommenderar alla att försöka hitta sin inre bok, kan du skriva, haha.


Marcus-Gunnar Pettersson är illustratör, aktuell med Barnens Bästa Bibel som utkommer i oktober/november på Speja förlag. Boken är skriven av Sören Dalevi, biskop i Karlstads stift, som översatt bibeltexterna från grekiska och hebreiska. På instagram kan du spana in mer av Marcus-Gunnars illustrationer: @marcusgunnar.

Författarfoto: Stephanie Wiegner (ovan), Jessica Segerberg (startsida)