24-åriga Alba Mogensen har jobbat som producent för Lundströms bokradio och i dagarna utkom debutromanen Hon den roliga. Vi pratade om att sitta på dubbla stolar i bokbranschen och om att skippa bokmässan för att hänga i L.A.[vc_single_image image=”1222″ add_caption=”yes”]Alba! Din debutroman Hon den roliga utkommit och har mötts av överväldigande positiva, hyllande recensioner. Hur mår du i dessa dagar?
– Bra! Just nu sitter jag på terrassen vid en pool hemma hos min kompis i Eagle Rock i L.A. Är på post debutant-semester här i några veckor. Jag är väldigt glad över att boken är ute, så stolt och glad. Det är helt enormt att människor jag inte känner som inte känner mig läser boken, hör av sig och berättar om sina upplevelser. Det är faktiskt allra största. Sen är jag såklart också jättejätteglad över alla fina ord från kritiker. Det är en stor lättnad.
Vad var du mest rädd för – ingen uppmärksamhet alls eller sågningar?
– Jo, men visst hade det varit tråkigt om en helt enig kritikerkår tyckte att min bok var typ material att elda med i vinter och inget mer än så. Så, glad att de gillade den.
Vad har superhyllningarna gjort med din självbild?
– De har gjort att jag vågat tro på en framtid där skrivandet står i fokus, och där jag blivit övertygad om att det är just skönlitteratur jag vill hålla på med. En bekräftelse på att jag kan skriva, liksom.
Du har ju jobbat i bokbranschen, som producent på Lundströms bokradio i flera år och nu är du på ’andra sidan’. Man kan tänka sig att du haft bra koll på hur böcker blir till: är det ändå något som har förvånat dig i resan från antaget manus till utgivning?
– Allt! Allt har förvånat mig. Jag pratade med en kollega från radion om detta tidigt i våras och vi var båda överens om hur lite vi kulturjournalister egentligen vet om hur en bok blir till, innan den är klar och kommer som recensions-ex. Jag har njutit av att få vara med på ”andra sidan”, att ha en redaktör som lett mig och bollat med mig under processen. Mest förvånad var jag över hur mycket som påbörjades innan själva redigeringen kom igång – fotografering och illustration av omslag et cetera.
Detta att du bevakat litteratur, och nu själv ska bevakas, samtidigt som du fortsätter att intervjua och skriva om böcker i bland annat DN. Du är ju sannerligen inte ensam om att sitta på dessa dubbla stolar, men hur går dina tankar om detta, du som var SR-journalist helt nyligen?
– Det här är något som jag tänkt på väldigt, väldigt mycket och även frågat äldre och mer erfarna kollegor om som både gett ut böcker och är journalister. Såhär: man får följa sin magkänsla, gå på vad som känns okej och försöka hålla fatt i sin egen integritet. Boksverige är väldigt litet, och jag är glad över att bo i Malmö och inte vara med i Stockholmsbubblan. Men jag kommer aldrig att intervjua en kompis eller någon jag känner, där sätter min inneboende jäv-polis stopp.
Det är ju svårt att tänka sig att en börs-vd skulle få recensera andra företags aktiekurs i DN?
– Jag skulle gärna se en recension av en aktiekurs, låter poetiskt på något sätt! Men det är såklart sant. Samtidigt skiljer sig litteratur och aktier åt. Jag föreställer mig att det faktiskt finns sanning och fakta när det gäller ekonomi. Det gör det inte i litteraturen. I böckernas värld skiljer sig varje läsning från person till person beroende på vem de är. Även kritiker är individer, inte sanningssägare.
Tror du att ”boksfären” (förlag, medier, författare, läsare) gynnas eller missgynnas av denna ankdammiga rundgång på människor – eller är det helt enkelt oundvikligt att det blir såhär?
– Det finns en enorm mängd kunskap i bok-Sverige. Många jag har jobbat med – både som journalist och nu även författare – kan så otroligt mycket. Det är viktigt att ta vara på den här kunskapen, samtidigt som man inte stänger läsare eller lyssnare ute. Tillgängliggöra för alla, helt enkelt. Det jag dock tror är att det skulle vara bra med ett lite mindre vitt litteraturlandskap, där människor från fler klasser och fler bakgrunden fick ta plats. Då får vi också en bredare litteratur med fler berättelser.
Hon den roliga handlar om Joan, 18 år gammal, som är med om en svår bilolycka och plötsligt får finna sig i att vara skadad, ett trasigt exemplar. Detta är självupplevt, du blev själv påkörd av en bil i hög hastighet. Hur var det att gå tillbaka ner i den floden nu, och skriva om det?
– Det har varit nästan helt och fullt ut lustfyllt. Jag tyckte det är så otroligt roligt att skriva, nästan skamligt kul tycker jag det oftast är. Att jag tagit från mig själv har i stunder tagit fram gamla minnen och känslor som varit svåra – men den överväldigande känslan är att det bara varit roligt. Jag har fått ta från mig själv och sedan överdriva, färglägga, hitta på.
Boken är Joans, men också hennes bästa kompis Maccens. Deras relation är fantastiskt beskriven. Finns han på riktigt?
– Haha, vad fint att han fastnade. Maccen är en blandning av alla mina olika vänskapsrelationer. Vänskap är för mig väldigt viktigt, jag har en stark grupp vänner runt om mig som jag har tät kontakt med och som betyder allt. De har alla läst min bok och grät allihop, hehe.
Tusendollarsfrågan, lite random, men: häromdagen kom en rapport från Statens medieråd om ungas medievanor. Läsningen av böcker och tidningar faller fritt hos ungdomar. Kan trenden vändas? Behöver den vändas eller är det lugnt om alla kollar mobil istället?
– Att läsa kan och ska aldrig vara ett tvång. Samtidigt vet jag att läsning vidgar världen och skapar både empati och glädje. Jag tror att det handlar om att tillgängliggöra, inte stänga ute och bredda gruppen som jobbar med journalistik och skönlitteratur så att alla kan hitta sig själva i de berättelser som får ta plats. Eller så får vi bara vänta på nästa Harry Potter-roman som tar världen med storm – det var så jag lärde mig läsa.
Strax dags för bokmässa. Hur känns det att vara på väg dit som författare istället för bokjournalist?
– Jag hoppar bokmässan och hänger i L.A. istället! Det känns faktiskt skönt – på fredag ska jag och en kompis tälta i Joshua Tree park. Kommer nog inte känna någon Bokmässe-fomo.
Vad läser du i höst?
– Jag läser så mycket hela tiden, just nu har jag precis läst ut min debutantkompis Anna Brynhildsens bok Alla vill ju hem. Fan vad bra den var. Näst på tur står Beloved av Toni Morrison. Jag köper alltid på mig ett gäng böcker när jag är i USA.