– All the Lovers in the Night är en stillsam kärlekshistoria, men det är också ett porträtt av att vara människa och hur motsägelsefullt det är, säger regissören Yukiko Sode om filmen som är baserad på Mieko Kawakamis roman Alla nattens älskare.
Det är en poetisk berättelse om korrekturläsaren Fuyuko Irie som vi har att göra med. Hon vandrar runt i ett midnattssvart Tokyo i jakten på att hitta en mening med livet och söker svaret i spriten. Men det är ändå omöjligt att inte känna igen sig, eller att inte känna alla sina känslor, när man följer hennes genom gatlyktornas sken och i neonskyltarnas ljus.
– När jag läste romanen kände jag en stark tillhörighet till bokens tema: storstadsensamheten och svårigheten med att vara kvinna, säger Yukiko. Men det jag fram för allt fångades av var hur ljuset var ett centralt tema i boken. Eftersom ljus hör ihop med film på ett väldigt väsentligt vis fick jag direkt oändligt många idéer kring hur jag skulle kunna utforska det visuellt.
Romanen är framför allt en berättelse av inre tankar och minnen. Hur gör man en film av en person som sällan säger vad hon känner och pratar ganska lite?
– Jag fokuserade på att levandegöra romanens jag-person och använda alla delar som film består av: skådespelare, foto, ljus, scenografi och kostym. I det formatet har jag känt mig helt frikopplad den ursprungliga texten, men har också känt att det är mycket man kan berätta utan ord!
Det här är inte första gången du berättar historien om människor som har svårt att nå fram till varandra. Vad är det i det som intresserar dig?
– Jag är nyfiken på hur längtan efter att knyta band till andra ser ut. Jag tror att det är en medfödd mänsklig drift och ett grundläggande behov som vi alla kan känna igen oss i.
Natten är nästan som en egen karaktär i berättelsen. Hur ville du att Tokyo på natten skulle kännas?
– Jag ville skildra natten så som den ser ut för människor som lever sina vanliga liv. Ljuset i filmen kommer från de ljus man möter i sin vardag, som en cykellampa eller skenet från en mobil. I stället för att visa Tokyo som ett turistmål ville jag fånga Tokyo som en plats där människor faktiskt bor och lever.
Det blir inte bara ett porträtt av en enskild människa, det visar också den japanska kulturen och hur olika generationer pratar och ser ut. Det är ämnen som hon känner sig hemma med att skildra. Filmen Aristocrats som gjorde henne internationellt uppmärksammad, utforskade teman som Japans klass- och könsklyftor och patriarkala strukturer.
På frågan om vilka filmer eller regissörer som format Yukiko Sode svarar hon Mikio Naruso som är en av den japanska filmens stora mästare. Med tanke på att även han hade en otrolig förmåga att skildra vanliga människors bekymmer och liv på ett lågmält sätt där mycket sägs mellan raderna är det lätt att se släktskapet. Filmer som Flytande moln och När en kvinna går uppför trappan håller hon extra högt.
– De har format mig som filmmakare. Som regissör ser jag mig själv som raka motsatsen till en akademisk eller kulturell elit. Mitt fokus ligger på att berätta angelägna historier om den vanliga människan och ur den personens perspektiv. Det finns sällan en förhöjd verklighet i mitt sätt att berätta.
Vilken känsla vill du att man ska lämna biosalongen med efter att ha sett All the Lovers in the Night?
– Uppgivenhet och glädje på samma gång. Och en insikt om att vi människor är hemskt motsägelsefulla.
*****
All the Lovers in the Night visas på Stockholm Filmfestival.
