– Du vill göra en perfekt översättning, men faller ofta på första meningen, säger Erik MacQueen, en av Sveriges skickligaste översättare, apropå hur han går in i sitt jobb vs hur det blir i verkligheten.
– Men det viktigaste i en översättning är att du är riktigt bra på målspråket – i mitt fall svenska. Inte bara ordförråd utan också rytm, meningsbyggnad, djup, kultur och nyans. Och att man ibland måste vara ”trogen genom att vara otrogen”.
Han nämner sin översättning av Joan Didions nyutkomna Anteckningar till John som ett aktuellt exempel.
– Joan Didion använder sig av ett spartanskt berättande i sitt skrivande, och jämförs ofta med Hemingway som hon var svårt inspirerad av, hon skrev till och med av hans romaner för att förstå hur de var uppbyggda… Boken igenom använder hon pluskvamperfekt i sitt berättande. På engelska funkar det, på svenska blir det däremot både klumpigt och hårt så jag bytte ofta till preteritum för att få bättre flyt. På ett sätt är det att göra våld på hennes berättande, men ibland måste man också våga vara lite djärv i sin översättning.
Har du börjat älska Joan Didion mer eller mindre efter att du har översatt henne?
– Hon är en av mina stora litterära idoler så jag vet inte hur jag skulle kunna älska henne mer. Jag läste Joan Didion långt innan jag översatte henne – men när jag väl gjorde det så var det som att kliva in i hennes huvud, så det är klart att jag känner mig närmare henne nu. I det här fallet kände jag mig dessutom speciellt utvald eftersom jag var en av 30 personer/översättare i världen som fick tillgång till hennes originalmanus. Bara att se det dokumentet kändes otroligt stort.
MacQueen valde översättaryrket lite av en slump och delvis av att han tänkte att det fanns en frihet i det som han kunde kombinera med sitt litteraturintresse och alla sina högskolepoäng.
– Jag översatte min första bok 2011 i en turnébuss när jag jobbade som musiker. Jag översatte om dagarna och spelade rock på kvällarna. En kul bieffekt var att jag kunde använda mina bandmedlemmar som bollplank kring formuleringar och tolkningar.
Det första uppdraget var svårt att få, och han lovordar alla som banade väg för honom. Väl med en fot inne i bokbranschen överraskade den honom.
– Bokbranschen är mycket ”sexigare” än vad jag hade föreställt mig. Alltså, det är väldigt hierarkiskt, men det handlar också om att det är en fördel att vara karismatisk och välformulerad.
Hur mycket frihet och tolkningsföreträde har man som översättare tycker du?
– I en översättning måste man alltid förändra texten oavsett hur noggrann man är, men jag har aldrig varit med om att jag vill lägga till eller förändra handlingen i en bok. Klart att man gör små tillägg ibland: En godissort som är jättevanlig i England men som inte alla vet vad det är behöver förmodligen förtydligas. Men jag har aldrig känt att jag vill äga en text.
Vad lär man sig av att översätta en roman?
– I jobbet ingår enormt mycket research eftersom man måste förstå det man översätter på ett exakt sätt. Jag har översatt böcker där jag blivit expert både på Bruce Springsteen och det osmanska riket… men fråga mig idag och då skulle jag knappt kunna nämna en enda sultan på rak arm.
Många säger att man ska läsa böcker på originalspråk för att det alltid är bättre, stämmer det tycker du?
– Inte nödvändigtvis. Många läser engelska och tror att de förstår – men missar alla nyanser. Jag tror att den här vurmen för att läsa på originalspråk har att göra med den höga status som amerikansk kultur har eller har haft. Och att man skäms lite över sin svenskhet. Svenska har lite av en töntighetsstämpel över sig. Ett extremt exempel, som jag hörde om, var en kille som kom in i en bokhandel och ville ha en bok av en svensk författare i engelsk översättning. Som att det skulle vara bättre!
Har du själv någon favoritöversättare?
– Nej, det kan jag väl inte påstå. Men jag beundrar både Alva Dahl, vars översättning av Blek kung av David Foster Wallace golvade mig, och Magdalena Sørenson.
Kan det vara så att du väljer bok/läsning utifrån vem som är översättare?
– Jo, men så kan det nog kanske vara. jag älskade Lena Heymans översättning av Roberto Bolaño 2666 och eftersom hon är lite av en förebild så blir jag direkt nyfiken på alla titlar som hon översatt,
