Karin tipsar
TV: The Offer (SkyShowtime)
Inte en till streamingtjänst! Men jag lovar, det är värt att teckna en månad för att se The Offer. I alla fall om du är filmintresserad. The Offer bygger på producenten Al Ruddys memoarer och handlar om hur det gick till när filmen Gudfadern skapades. Här finns allt; maffia, härliga 70-talsvibbar och en Marlon Brando-gestaltning att mysfnittra med. Tips! Se om Gudfadern först för att ha alla detaljer färskt i minnet.
TV: RIP Henry (Viaplay)
En norsk serie om en överläkare som upptäcker att han har en hjärntumör. Kan det vara spännande? JA! Spännande, mänskligt och roligt. Jag fick tipset av en kontorskollega och sträckkollade. Stort plus för de vackra norska vyerna!
PODCAST: Kristallsjukan (Spotify docs)
Kristaller som hjälper vid trauma? Eller mot ofrivillig barnlöshet? I tre avsnitt klär journalisten Fanny Hedenmo av en bransch som skor sig på människors, framför allt kvinnors, längtan efter mindfulness och lycka. Det är med avsky jag lyssnar på sista avsnittet. Fanny Hedenmo har gjort ett gediget arbete och jag ser fram emot att fortsätta lyssna på henne.
Bonustips: Årets påskekrim!
Det hör till (de norska) traditionerna att åka till sin hytte och läsa en bra deckare på påsken. Jag upptäckte av en slump Victor Pavic Lundbergs spänningsroman Den som överlever med journalisterna Loa Bergman och hans kollega Danijela Mirkovic. Det är välskrivet, spännande och jag blev väldigt glad när jag såg att del två kom ut i dagarna, En förlorad sommar. Påsken är räddad!
Marie tipsar
KONST: Trädgården (Nationalmuseum)
Mars. Det finns väl en anledning till att den här månaden är döpt efter en romersk krigsgud. Varje dag är som en strid för att dämpa längtan efter nyknoppade blommor, att se flyttfåglar komma tillbaka på en klarblå himmel, årets första mjukglass, sneakers! Och att doppa tårna i en gräsmatta.
Men den som har levt ett tag vet att vi får vänta några veckor till på allt det där. Under tiden kan man se utställningen Trädgården – konst och natur under sex sekler på Nationalmuseum och läsa om hur trädgården har fungerat som en tillflykt för drömmar, som en scen, som skrytbygge med flådiga exotiska plantor eller som en plats där man kan förirra sig i labyrinter. Jag fastnar i ett rum med fåglar i porslin som också är ljudsatt med ett fågeltjatter, jag gillar de enorma djuren i bly (?) som ett tag ställdes ut i trädgårdarna, jag stannar länge framför Monets lavendelfält alldeles innan jag går ut och tänker att det här ska jag bära med mig ett tag. I alla fall tills jag kan se det med egna ögon IRL.
BOK: Simmarna av Julie Otsuka (Albert Bonniers förlag)
Alla slags typer får plats i ett badhus och utan att de behöver säga något avslöjar de sig och sin karaktär när de färdas genom vattnet. När en spricka uppstår på bassängens botten visar alla färg och beter sig som olika människor gör när en katastrof är på kommande. Vissa flyr, några låtsas som ingenting, många bekymrar sig först men intalar sig att det inte var någon fara, en underbar kvinna är dement och glömmer faran. Henne får vi följa vidare när badhuset stänger och hon berättar för oss om livet genom det hon minns och inte minns. Julie Otsuka skriver som rinnande vatten och det var länge sedan jag blev så berörd av en roman. Den fick mig att vilja minnas mer och att leva mer.
Clarie tipsar
BOK: När bror dör av Emilia Aalto (Wahlström & Widstrand)
En ofattbart sorglig berättelse om en storebrors liv och död. En död som hade kunnat undvikas, men Miska blir sviken av systemen som skulle skyddat. Lillasyster Emilia börjar skriva dagen Miska dör för att hålla minnena av honom vid liv och för att få omvärlden att förstå sveket han utsattes för, och det blir smärtsamt tydligt även för oss.
FILM: And the King Said, What a Fantastic Machine!
Det har varit Tempo dokumentärfestival och ingen var gladare än jag! And the King Said, What a Fantastic Machine!, är en lika delar tankeväckande som underhållande film om kamerans historia och inverkan på mänsklig samvaro. Vi rör oss genom tid och rum i tusentals arkivklipp: allt ifrån de första rörliga inspelningarna från 1896, till nyhetssändningars behind the scenes-material och bloopers från IS propagandafilmer som hamnat på villovägar. Det genomgående budskapet: det som klipps bort är minst lika viktigt och sant som det som kommer med.
FILM: How to save a dead friend
Om den förra filmen bjöd på garv så bjöd den här på gråt. Ett inledande citat från filmens skapare Marusya Syroechkovskaya sätter tonen: ”Ryssland är ett land för de deprimerade”. Det är tidigt 2000-tal i Moskva, Marusya är 16 och har egentligen planerat att avsluta sitt liv, men så träffar hon Kimi genom ett internetforum. De hatar allt men älskar samma musik och blir således oskiljaktiga. Under 12 år filmar Marusya allt de gör med sin handkamera. De festar, lyssnar på Joy Division, går på konserter och på demonstrationer, de blir kära och gifter sig. En efter en dör deras vänner i missbruk och självmord, och till slut även Kimi. En vacker, varm och drabbande film om internet- och ungdomskultur, missbruk, vänskap och kärlek som inte vet gränser.
Lina tipsar
BOK: Birnam Wood av Eleanor Catton (Granta)
En grupp gerilla-odlare får chansen att odla storskaligt i lönndom på en avlägset belägen plats i en nationalpark på Nya Zeeland. Jackpot! Men internt finns stora spänningar mellan kollektivets medlemmar, och vem är den mystiske miljardär som dyker upp med privatflyg? Plötsligt är inte allt så fridfullt i grönskan längre. Det här är smart spänning med mycket humor och en dos samhällssatir av Bookerpris-belönade Eleanor Catton (The Luminaries). En riktig bladvändare som jag hade väldigt roligt med!
BIO: Close
13-åriga bästisarna Léo och Rémi är nära som bröder och delar allt. Deras vänskap sätts direkt på prov när de börjar högstadiet på ny skola. ”Är ni tillsammans?” frågar en tjej i klassen. ”Ni verkar ju… så nära?”. Plötsligt vacklar vänskapen, den som varit så självklar. Som åskådare är det omöjligt att värja sig från den här fina och otroligt sorgliga berättelsen om att växa upp, om vänskap och svek. Filmen belönades med Grand prix i Cannes förra året, och Eden Dambrine som spelar Léo är heeelt otrolig. Se!
