– När jag var liten tillbringade vi somrarna på en ö i Helsingfors skärgård hos mormor Karin och morfar Hans, min mamma är finlandssvenska och läste Sommarboken för mig när jag var liten, dessutom var jag god vän med teaterchefen Viveca Bandler som levde tillsammans med Tove Jansson, så det var många saker som pekade mot mig för den här rollen, säger Marika Lagercrantz som spelar farmodern i pjäsen Sommarboken som sätts upp på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm av Jakob Höglund.
– Det fanns som helst ingen tvekan om att det var en hälsning från andra sidan, fortsätter hon.
Marika Lagercrantz är uppvuxen på film- och teaterscenen och vi är vana att se henne i filmer som Lust och fägring stor, Drömmen om Rita och Män som hatar kvinnor, och såklart i otaliga pjäser både som skådespelare och regissör. Under ett par år har hon pausat skådespeleriet för rollen som kulturråd i Berlin.
– Det var fantastiskt och spännande och jag kan mycket om svensk kultur. Eftersom jag hade haft en längtan ut i världen och just till Berlin var det underbart av den anledningen också.
Men nu är hon alltså tillbaka på svensk mark, har återvänt till teaterns värld och spelar farmor i Sommarboken. Tove Janssons berättelse skildrar en vänskap som växer sig stark över generationsgränserna. I rollerna ser vi lilla flickan Sofia har precis lärt sig leva och farmor som är i livets slutskede och måste lära sig att dö.
Just när vi ses har Marika en paus från dagens repetitioner och beställer in mynta-te på restaurangen tvärs över torget från teatern till. Det är stökigt och högljutt där fast det bara är eftermiddag, men hon är van vid ljud, berättar hon. I föreställningen gör hon och hennes medspelare Matilda många ljudeffekter själva utöver replikerna tillsammans med musikern Jonathan Lundberg. Fåglar, vågor som slår in över land, spökskogen som ligger halvt förmultnad bakom huset, regn och katter.
– Det är kul, men utmanande. Jag har fått mig ett och annat blåmärke.
Vad i Sommarboken är det som du tycker om?
– Framför allt tycker jag att det är en berättelse om två människor som är utanför den ”rätta åldern” som jag tycker saknas. Både barnet Sofia och den äldre farmodern står med en fot utanför samhället och det är ett möte mellan dem som ser på världen, döden och livet tillsammans. Det samtalet pågår överallt, jag har det ständigt som mormor, men det samtalet syns inte i kulturen, annat än i Sommarboken. Dessutom ger den en ytterligare dimension på naturen. Jag upptäckte det när jag var i skogen häromdagen, att Tove Jansson har fått mig att se den på nytt.
Hur har du gått in i rollen?
– Det är inte svårt… Jag har försökt förstå situationen jag är i och har satt mig in i farmodern och hur det är för henne när hon blir snurrig i huvudet, inte kommer ihåg och blir jätteledsen för det… Flickan Sofia vill ju att farmor ska berätta om sitt liv för henne. Det är en sån gåva när någon kommer till en och är intresserad och vill veta allt, men farmor kan inte berätta för hon kommer inte ihåg. Ingen har heller frågat henne tidigare så hon vet inte hur man gör. Då hjälper Sofia henne och det är så djäkla berörande så att man dör.
Vad har du och farmor för likheter?
– Hon tycker det är roligt att leka. Hon är konstnär. Hon tycker om att diskutera, även döden. På det sättet är vi lika.
Sofia och farmor blir vänner fast det skiljer generationer i år mellan dem, har du upplevt en sådan vänskap i riktiga livet också?
– Ja det tycker jag. Jag har tre egna barnbarn, min man har två och jag upplever väldigt fina möten mellan oss. Och när jag var barn tillbringade vi somrarna i Västergötland och bodde granne med en bondgård där Carl Erik och Margit Johansson bodde. De hade tid för mig och visade mig hur man mjölkade korna, bakade bröd och vad sädesslagen hette. De har varit jätteviktiga för mig.
Vad har du lärt av dig av den yngre generationen?
– De har ju koll på världen. Det har inte jag. De berättar för mig vad jag måste ladda ner och vad jag ska se på tv och lyssna på för musik.
Vad lär du dem?
– Jag tycker jag delar kunskap hela tiden, men kanske att man kan lära sig saker bara av att vara med varandra. Det behövs inte alltid en aktivitet för att aktiveras.
Jag tänker att alla jobb, eller roller, som man tackar ja till lär en något om en själv. Vilken självinsikt har kommit med den här rollen?
– Farmodern visar mig en väg till en otroligt vacker ålderdom, jag vill följa i hennes fotspår.
Sommarboken får en att längta ännu mer efter sommaren, har du något tips på hur man ska stävja den känslan?
– Ta lite D-vitamin! Jag brukade bli så fruktansvärt dyster i perioden jan-mars, men sedan jag började äta D-vitamin har allt blivit lättare. Det är mitt bästa tips.
Sommarboken har premiär 4 mars på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Den passar vuxna och barn som kan sitta stilla i någon timme.
Foto Marika Lagercrantz © Matilda Rahm.
