Hon beskrivs som en modern kolorist, Siri Carlén, som sedan hon tog examen från Konstfack 2015 har jobbat som konstnär och illustratör och bäst känns igen på de starka färgerna som tränger igenom ögonen och går direkt upp i hjärnan – som ett knark. Har man en gång sett hennes verk vill man alltså se dem igen. Då är det tur att hon är så produktiv och syns lite överallt – inte bara i rena konstsammanhang utan också i böcker, på kläder, påskägg och restauranger.
Under de senaste åren har det stått Siri Carléns namn på allt som varit fint. Mönstrade mattor från Hem, tavlorna på restaurang Café Nizza som föreställer rutiga dukar och vinflaskor, fikateckningar på Bageri Petrus (som sedan även hamnade i Petrus Jakobssons kokbok Kakfatet), ljuvliga etiketter på vinflaskor från Domaine Breton, djurskulpturen utanför Mood-gallerian och en av årets mest färgsprakande utställningar på Galleri Hedenius. Nu avslutar hon 2022 med att också ge granen på Nordiska museet specialtillverkade dekorationer.
Siri säger själv att hon är besatt av färg och att hon hittar inspiration i det som finns mellan vardagen och fantasin. Kanske är det det där mellanrummet som man gillar så mycket – att verkligheten ter sig så mycket härligare i hennes ögon. Undrar då hur en jul blir om hon får bestämma funderade vi och hörde av oss för att kolla.
Du har precis klätt Nordiska museets gran, vilka är dina ledord när du klär din egen gran?
– Inget är förbjudet, inget är fult (eller fult är också fint?!).
För många handlar julen om att samla människor man tycker om så att man kan fira tillsammans. Vilket är ditt bästa tips för att få folk att känna sig välkomna?
– Åh svårt, jag firar helst jul i mitt eget hem för jag gillar inte att åka runt. Däremot är alla välkomna hem till oss. Det brukar bli många så jag hoppas verkligen att alla känner sig välkomna. Jag tycker om när det är lite slappt men maten måste vara god. Och inga julklappar till vuxna utan vi brukar köra en julklappslek med bara hemgjorda grejer. Man slår tärning om vem som får ta en klapp och när alla är utdelade och öppnade så fortsätter det och man får plocka från varandra. Någon kan bli storvinnare och en annan kan gå hem tomhänt. Det är kul att alla kan vara med och det blir alltid hetsigt och mysigt.
Vad lyssnar du helst på i juletid? I musikväg alltså.
– O Helga natt med Nils Bech och Vienna Boys Choir alla dagar!!!
Med julafton kommer julklappar. Hur tänker du kring vad som är bra presenter att ge bort?
– Jag har tre rätt stora barn så det är ett jävla sjå. Det ska vara genomtänkt, efterlängtat och rättvist och helst dyrt. I år har jag verkligen kämpat med att hitta på fräscha julklappar. Så det blir mycket begagnat. Presenter är ett sätt att visa att man känner någon och att uppmuntra intressen. Det känns extra viktigt när barnen blir större och det är svårt att faktiskt hänga med. Min äldsta son har t ex precis börjat lyssna på punk och det tycker jag är svinmysigt så jag har letat upp massa gammal merch. Annars tycker jag det bästa är att ge något som man ska göra tillsammans. Det är det jag gillar mest att få också. Att någon planerat och styrt upp.
Vad är det finaste du själv fått någon gång?
– En klockren present jag fick av min äldsta son förra året var ett klippkort med ”10 tjänster”, det var också med bäst-före-datum så jag var tvungen att komma på grejer att få hjälp med ganska snabbt.
Ingen jul utan mat. Hur ser ditt julbord ut?
– Min man lagar all mat. Det brukar bli gås eller anka med hasselbackspotatis och brysselkål, och det brukar vara fett gott. Sen brukar min svägerska göra något sött och det är typ det. Och det är perfekt. Jag gillar att knäcka nötter och äta apelsiner, så det måste finnas i massor. Och gärna att det ligger godis i alla rum, vilket brukar vara mitt bidrag.
Vilka jultraditioner skulle du fimpa om du fick bestämma?
– Allt som ger prestationsångest. Det ska vara vilsamt och mysigt. Jag tycker inte julen är så viktig egentligen, men det har liksom vuxit på mig sen jag fick barn. Och nu är jag rätt deep down.
Vilket konstverk beskriver jul bäst enligt dig?
– Jag brukar titta på Marie-Louise Ekmans filmer för att få uppmuntran i det okonventionella. T ex Barnförbjudet är briljant. Att hitta världar att relatera till hjälper mig att se och uppskatta det som är runt omkring som det är, och inte måla upp för stora mål och färdiga bilder av hur det ska eller bör vara.
Siris gran på Nordiska museet kan man besöka fram till 8 januari 2023.
