Karin tipsar
BIO: Året jag slutade prestera och började onanera
Egentligen räcker titeln för att gå på filmen. Erika Wassermans film om Hanna, spelad av en träffsäker Katia Winter, är en karamell av livsbejakande och precisa samtidsskildringar. Iallafall om du är medelålders och känner dig lite fast ibland. Extra plus till alla litterära blinkningar. Här skymtas både Lean in av Sheryl Sandberg och Sally Rooneys Normala människor. Men mest återkommande är såklart Hallongrottan av Sandra Dahlberg. Fittan först!
BOK: Rum utan titel av Nina Hemmingsson (Kaunitz-Olsson)
”Du tänkte inte alls. Hur ska jag kunna lita på dig när du gör saker utan att tänka? Vad är det du råkar göra nästa gång?”. Han och hon har precis flyttat in i deras första gemensamma hem. Och hon tar ett äpple utan att tänka efter. Scenen är så klaustrofobisk att jag slutar andas. Nina Hemmingsson skildrar en destruktiv relation med en fingertoppskänsla utan dess like.
Sigrid tipsar
TV: The Playlist (Netflix)
Jag minns första gången jag kom i kontakt med Spotify. Jag gick i fyran och var på en sleepover i min kompis Elsas källare. Det var också den kvällen vi ringde 118 800 cirka femtio gånger så hennes föräldrar fick en väääldigt dyr telefonräkning. Men det är en annan historia. Hur som helst, den kvällen visade hon mig en ”ny fet musiktjänst” hennes brorsa installerat på hennes dator och satte på Billie Jean med Michael Jackson. När jag kom hem nästkommande dag installerade jag Spotify på min rosa hp mini och resten är historia…
The Playlist tar avstamp i en tid när The Pirate Bay dominerade internet och skivbolagen blödde pengar. När jag ser den slås jag av hur mycket man faktiskt tar streaming för givet. Personligen har jag svårt att föreställa mig en verklighet där inte allt är 0.2 sekunder bort, den gyllene regeln för hur lång tid det tar för våra öron att uppfatta ljud. När jag ser The Playlist blir jag också varse om den fruktansvärda misär vi hade levt i om inte Daniel Ek hade kommit och räddat oss och skivbolagen – om man ska tolka seriens budskap. Skämt åsido; Serien är faktiskt jättebra, även om vi på kontoret haft splittrade åsikter. I de sex olika avsnitten berättas de sex olika nyckelpersonernas historia om hur Spotify grundades, något som var långt ifrån konfliktfritt. Den håller tempot för att min tiktokskadade hjärna ska orka kolla flera avsnitt på raken samt är spännande och detaljrik. Blev till exempel mycket glad av att se den gamla SVT-loggan i bakgrunden på en tv och Windows xps layout på datorerna.
MUSIK: All for love – Kraak & Smaak
Den holländska elektrogruppen Kraak & Smaak har släppt en ny funkig singel. Perfekt fredagslåt med trevliga basgångar.
MUSIK: Girls – The Dare
The Dare är tydligen den trendigaste artisten i New York om man ska lyssna på podcasten Wet Brains och min kompis Job. Själv vet jag inte men debutsingeln Girls är skön att lyssna på och ett plus för fint omslag. Väldigt indie-tumblr-2013 aesthetic.
Marie tipsar
TV: The Bear (HBO)
Jag visste inte att jag hade längtat efter en tv-serie som droppar namn som Escoffier, Food&Wine, French Laundry och Alain Passard som om alla visste vad det var. Men nu när det finns tycker jag att det är underbart. The Bear utspelar sig i ett slabbigt restaurangkök i Chicago, dit stjärnkocken Carmy återvänt för att rädda den nedgångna och tveksamma krogen och samtidigt sörja sin bror som tagit livet av sig. Blir en orgie i känslomässiga berg-och dalbanor, en studie i restaurangkök inifrån och MAT! Ge mig säsong två genast tack.
BOK: Anomalin av Hervé Le Tellier (Éditions J)
Under sommaren pratade jag bara om två böcker. Den ena läste jag på engelska och golvades av hur smart, välformulerad och ”mind bending” den var hela vägen. Anomalin av Hervé Le Tellier handlar om ett flygplan som hamnar i en storm, men när det landar visar det sig att exakt samma plan, med exakt samma passagerare redan landat för tre månader sen (!) Det blir såklart total identitetskris för samtliga – och när vi får reda på vad som kan hända under bara tre månader blir det som en ögonöppnare både för läsare och karaktärer. Och vems liv är egentligen mest värt när det finns två av en själv? Så bra, och utmattande läsning. Finns sedan nyss även på svenska. (Den andra boken jag talade om är Kentukis av Samantha Schweblin).
Clarie tipsar
UTSTÄLLNING: Ultra – fotboll och politik vid Medelhavet (Medelhavsmuseet)
Får man tipsa om en utställning som började visas i december i fjol? Hoppas, för jag kommer göra det nu! Medelhavsmuseets utställning om Ultras är nämligen något utöver det vanliga. Det brukar sägas att fotboll och politik inte hör ihop – den här utställningen visar på motsatsen. Ultra – fotboll och politik vid Medelhavet tar med oss till flera länder i Nordafrika och Mellanöstern där fotbollssupportrar stått i centrum för folkliga uppror och demokratirörelser. Med material från supporters, forskare, fotografer och journalister lyfts olika perspektiv på Ultras-fenomenet. Resultatet är en hårresande och tankeväckande utställning som talar till flera olika sinnen.
Det som förenar ultrasgrupper världen över är kritik mot vad som brukar beskrivas ”den moderna fotbollen” – en utveckling där ekonomiska intressen allt mer överordnas övriga. Under hösten håller Medelhavsmuseet en serie samtal där olika aspekter av detta undersöks. Den 10 november hålls det sista samtalet, Att bevaka VM i Qatar. Deltar gör sportjournalisten David Fjäll tillsammans med Noa Bachner (Expressen), Malena Johansson (DN) och Håvard Melnæs (Josimar). Utställningen går att besöka fram till 8 januari. Spring dit!
MUSIK: Eros, Agape, Philia – Sara Parkman
”På vår grav ska det stå: Som vi har älskat”. De redan bevingade orden hörs på titelspåret till Sara Parkmans nya skiva Eros, Agape, Philia. Höstens finaste gåva i form av 12 låtar om kärlek i alla dess former. Den är storslagen både i musik och text. ”Neonljuset” är årets vackraste låt. Exakt alla måste lyssna!!
TV: Pink rider (SVT Play)
En kortdokumentär av Daniel Aguirre. Drömmen om ett bättre liv, norrsken och svensk punk får Daniel att lämna livet i Colombia och flytta till Göteborg. Han blir tyvärr snart varse att Göteborg ligger för långt söderut för att ha norrsken, och att den svenska punken normaliserats och gjorts till en karikatyr till den grad att den inte längre går att betrakta som en kontrakulturell rörelse. Daniel börjar jobba som cykelbud och ägnar sin tid åt att lära sig svenska, fortsätta lyssna på svensk punk och reflektera över arbetsförhållanden för gig-arbetare i vår individualistiska samtid.
Lina tipsar
TV: Oh Hell (HBO Max)
24-åriga Helene har svårt att skilja på fantasi och verklighet. Eller är hon bara brutalt ärlig? Oavsett vilket lyckas hon trassla till i princip varenda situation hon hamnar i. När hon får sparken från förskolan hon jobbar på (efter en incident som involverar en saga om en österrikisk diktator med en fånig mustasch) lägger hon krutet på att lära sig spela cello hos en musiklärare som hon helst av allt vill bli ihop med. Inte minst för att trycka till sin otroligt enerverande barndomskompis som blivit influencer och stoltserar med ett perfekt liv. Långt från Helenes eget liv alltså… Charmig och quirky tysk serie, med snygga miljöer och kul manus.
MUSIK: Hugo – Loyle Carner
Loyle Carners förra album Not Waving, But Drowning gick på repeat när det kom för tre år sedan. Nu är den brittiska rapparen tillbaka med Hugo och jag faller lika pladask som sist för Carners hip-hop med jazziga och souliga beats, som kommer följa mig i höstmörkret.
Bästa spår: Nobody Knows (Ladas Road) och Polyfilla.
