Karin tipsar
BOK: Konferensen av Mats Strandberg
Jag har aldrig jobbat på kommunens exploateringskontor men jag känner ändå alla där. Väldigt väl till och med. Mats Strandberg har en förmåga att se detaljer som ingen annan. Och jag kommer ALDRIG att åka på konferens igen. Läs (om du törs)! Eller lyssna på den förträffliga inläsningen av Johan Ehn.
TV: Mare of Easttown (HBO Nordic)
Kate Winslet briljerar i huvudrollen som den desillusionerade småstadspolisen Mare. Ett klassiskt kriminaldrama där unga kvinnor dödas och försvinner men karaktärerna och miljön får mig att tänka på True Detective och Happy Valley. Rufft och äkta. Men framförallt är det Winslet som bär serien.
BOK: Ingen kommer att tro dig av Anna Kölén
Anna Kölén var en av de 18 kvinnor som var med i DN:s granskning av kulturprofilen. Nu debuterar hon med Ingen kommer att tro dig. En tillgänglig roman om klass, kärlek och skam. En ständigt aktuell berättelse som jag hoppas når en bred läsekrets.
Erik tipsar
BOK: Memorial av Bryan Washington
Benson och Mike har varit tillsammans ett par år, det går – skapligt. När Mike bestämmer sig för att besöka sin döende pappa i Japan, samtidigt som hans mamma är på väg till dem, blir det Benson som får ta hand om henne. En roman om kärlek och familj, och om hur man ibland går vilse däremellan. Wahlström & Widstrand ger ut Memorial på svenska i höst.
DOKUMENTÄR: Kneg (SVT Play)
Sex kortdokumentärer på tema arbete. Den första filmen visar arkivbilder från arbetets utveckling jämte tekniken. Resterande filmer gör nedslag i människors vardag. Fastighetsvärden Yonas Albawi är trött på att folk skräpar ner i ”All shall be well” och ”Min älskade trucker” följer lastbilschauffören Daniel som försöker vardagslivet att gå ihop med Emma och de långa körningarna. På alla sätt en bra dokumentärserie.
TV: Friheten (Viaplay)
The Americans möter Jönssonligan i ett regnigt Danmark. Paret Nina och Erik har slutat lura folk på pengar och försöker i stället få ihop vardagspusslet med två barn. Det går så där, och plötsligt dyker en gammal bekant upp. Underhållande danskt skoj för en molnig vårdag.
Lina tipsar
TV: Line of Duty säsong 6 (SVT Play)
Wohoo, en av världen bästa tv-serier är tillbaka med ny säsong. Ska vi ÄNTLIGEN få veta vem H är nu?
RADIO: Om Beuys (Sveriges Radio)
I år är det 100 år sedan Joseph Beuys, en av Tysklands främsta konstnärer, föddes. Häromåret visades en underbar dokumentär om honom på SVT (som dessvärre inte är tillgänglig på SVT Play längre men går att hyra/köpa). Nu ägnar podden Snedtänkt ett helt avsnitt åt den radikale, provokative och charmerande konstnären och aktivisten Beuys, och berättar om och sätter in hans konstnärskap i den tid, plats och sammanhang han verkade i. (Hej Düsseldorf! Hej efterkrigstid och 60-tal!). Podden är späckad med anekdoter som när Beuys smörjde in sig själv i honung och bladguld och berättade om sin konst för en död hare, eller när han som professor på en av Tysklands mest ansedda konstskolor bestämde sig för att anta varenda en som sökte till utbildningen. Och hur Kraftwerk föddes efter en experimentell konsert där Beuys framförde 3 timmars handrörelser. Kul och bra introduktion till ett spännande konstnärskap.
Peter tipsar
KONST: Carl Hammoud ”Recto verso”
Hisspitch: Cool konstnär målar jättefina stilleben som kretsar kring böcker (papper, ej ljud). Utställning just nu på Galleri Magnus Carlsson på Fredsgatan.
BOK: Gerontion av Andreas Lundberg
Svårt deprimerad man börjar jobba inom kass svensk äldrevård. Lundbergs precisa text skär som en sylvass dolk genom samhällskroppens allra mörkaste vrår. Vårpepp? Noll procent. Augustpris-nominering i år? Hundra procent. (Kuriosa/mansplaining: Den obegripliga titeln är grekiska för ”liten gammal man”. Jag googlade, okej?).
BOK: Tills alla dör av Diamant Salihu
Har haft den här i lurarna senaste veckan parallellt med att jag kollat Snabba cash-rebooten, nästan overload på gangsters. Tycker på ett sätt att Tills alla dör är lite väl nykter och blodfattig (folk dör ju för guds skull). Å andra sidan kanske den distanserade journalistiska tonen är den enda rimliga för att förklara upprinnelsen och bakgrunden till den konflikt kring Rinkeby där ingen vinner men många dör. Och det gör Salihu med den äran.
Johanna tipsar
UTSTÄLLNING: Roy Andersson: om detta att vara människa (Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm)
Om detta att vara människa är en retrospektiv om Roy Anderssons filmer och konstnärskap som spänner över 50 år. Ibland kan man känna igen en regissör genom att se en enda scen ur en film, Roy Andersson är en sådan filmregissör. Här får man bevittna ett unikt konstnärskap som idag är en självklar del av den svenska film-och kulturhistorien. Man får till och med kliva in i scener från hans magiska filmvärld.
BOK: Second Place av Rachel Cusk
När Cusk besökte Stockholm då Konturer utkom i Sverige fick jag 30 minnesvärda minuter med författaren i en taxi. Vi pratade om moderskap och hennes period av att vara persona non grata bland andra kvinnor efter hennes personliga reflektioner om moderskapet. Om att hon funderade på att aldrig mer skriva efter det som hon fick möta då. Tänk om det hade blivit så? Världen hade varit en av världens bästa författare fattigare. Så nu när hennes nya roman utkommit kastar jag mig givetvis över den.
KONST: Zorn – en svensk superstjärna (Nationalmuseum, Stockholm)
Plus: en mer nyanserad bild av Emma Zorn, musa och VD i Zorn AB som genom åren nog verkat väl dunkelt i kulisserna. Personliga favoriter är alla motiv som inkluderar vatten, är nära en tår längs kinden när jag ser kvinnor och barn badandes i skärgården, kanske är det bara så intagande vackert?
Minus: skyltarna som förnumstigt talar om att det kan vara problematiskt att avbilda kvinnor på detta vis. Det kan det vara och det är det, men skulle föredra att inte bli skriven på näsan om vad konst får och inte får eller bör vara i stunden den upplevs.
BOK: En dramatikers dagbok av Lars Norén, del 1 och del 2
Det är svårt att i några meningar sätta ord på vad den här litteraturen är, jag reflekterade kring det när jag lyssnade på Två män i en podd som debatterade Karl-Ove Knausgårds senaste roman och var djupt oense om dess kvaliteter. Vad är det som gör att man längtar till viss läsning, till en text, utöver eskapismen i sig? Hur tar man sig rätten att tro att vardagliga betraktelser om 1100 sidor x 4 skulle vara av intresse för någon annan än en själv? Hybris? Uppenbarligen rättfärdigad sådan eftersom läsningen är otrolig och Norén ett geni (även) i författarrollen. Det är i alla de vardagliga betraktelserna som den berör mig, i allt det lilla och allt det stora. Vid flera tillfällen resonerar han kring att han absolut inte kan ge ut dagböckerna av precis samma anledning som driver honom att tvunget ge ut dem – av rädsla, för sanningen?
