Måste en konsthall i en socialt utsatt förort alltid spegla denna förort och utsatthet? Inte om du frågar Miriam Andersson-Blecher, konsthallschef på Botkyrka konsthall. ”Jag tycker egentligen inte vi har mer socialt ansvar än en konsthall på Djurgården” säger hon i vår intervju.[vc_single_image image=”1163″]Hur har de första veckorna varit, sen ni nyöppnade i nya lokaler i Fittja?
– Spännande! Äntligen får vi på riktigt pröva alla tankar och planer som vi haft för verksamheten och framför allt för de nya lokalerna. Vi ser vad som fungerar och vad vi måste tänka om.
Beskriv er publik – vilka besöker konsthallen?
– Vi har en bred publik. Både stammisar som bor i närområdet, familjer och konstintresserad publik från Storstockholm. Just nu kommer en grupp unga tjejer till oss varje dag efter skolan och är med i skapande workshops och har sköna samtal med våra konsthallsvärdar om konst – och mycket annat.
Är det mest Botkyrkabor eller kommer folk från andra delar av stan som besöker er?
– Under första månaden har det varit många Botkyrkabor men även mycket inplanerade besök av kollegor i konstfältet som vill göra studiebesök, se nya lokalerna och utställningen.
Vilken ser du som Botkyrka konsthalls främsta uppgift?
– Vi har två parallella spår som möts och tillsammans utgör vår främsta uppgift. Det ena spåret är att vara en verksamhet som har samtidskonsten som utgångspunkt, som värnar om och möjliggör konstnärliga processer och därmed ger konstnärer uppdrag. Det andra spåret är att vara en plattform för unga som växer upp i Botkyrka att våga, att bli inspirerade och att pröva sina kreativa idéer och ambitioner.
Mycket av er verksamhet och konst verkar spegla integration, segregation, förortsliv, utanförskap… Tycker du att konst som visas i vad som brukar kallas för ”orten” måste spegla denna ”orten”, eller skulle ni lika gärna kunna köra en utställning med typ Anders Zorns etsningar?
– Nej, jag tycker inte att konst som visas i konsthallar som är placerade i områden som kan kallas ”orten” måste visa konst som speglar denna ”orten”. Men jag tycker att det är viktigt att man som en offentlig institution är nyfiken och modig nog att se att ens verksamhet bör vara relevant för de som bor i området där den ligger och då är lokala berättelser intressanta att lyfta fram. Samtidigt är det lika intressant att lyfta fram andra berättelser och visa på konstnärskap som inte alls speglar platsen och det kommer även Botkyrka konsthall att göra. Men med vår öppningsutställning i Fittja kändes det absolut helt rätt att visa konstnärskap som utgår ifrån plats och minne – i vårt fall Fittja.
Det låter som att ni vill engagera och bjuda in lokalbefolkningen mer än andra konsthallar också. Tycker du att en konsthall i ett område som Botkyrka per automatik har ett större socialt ansvar än en konsthall på Kungliga Djurgården?
– Jag tycker egentligen inte det. Jag upplever att de flesta konstinstitutioner just nu vill bjuda in sin publik till en mer varaktig relation och man har förstått att det gör man genom att faktiskt mena det och inte bara säga det. Det gör man genom att lyssna och till viss del släppa ifrån sig en del makt så att ens publik faktiskt kan göra ett avtryck. I vårt fall vill vi att så många som möjligt i Botkyrka ska känna ett engagemang för konsthallen, försvara den om den blir hotad på något sätt och värna om dess utveckling – det sker bara om människor känner att de får vara med.
Detta är inte alltid lätt utan ett ganska utmanande sätt att bedriva en konstverksamhet på men nog så stimulerande.
Moderaterna i Botkyrka har sagt att de vill slopa det ekonomiska stödet till er helt. ”Finns det ett intresse för en konsthall så borde det finnas någon privat aktör som vill driva den. Finns inte det ska man kanske inte ha någon konsthall” sade moderaten Stina Lundgren till lokaltidningen Botkyrka Direkt i december. Tror du det skulle gå att driva Botkyrka Konsthall privat och gå runt?
– Nej, det tror jag inte.
Hur skulle du motivera för Stina Lundgren, och andra som inte gillar att skattepengar går till kultur, att Botkyrka konsthall behövs?
– Det går ju egentligen tillbaka på diskussionen om kultur överhuvudtaget ska vara skattefinansierad. Jag tror självklart att Botkyrka konsthall spelar en stor roll för konstfältet i Sverige men även för samhällsutvecklingen i Botkyrka. Samtidigt vill jag akta mig för att konsten och konsthallen ska lösa alla samhälsutmaningar som finns i kommunen, men vi visar på alternativa vägar och sätt för barn och unga att tänka på sin framtid. Konst och kreativa processer kan vara ett ”rum” där man får ro från vardagen, inspiration, hopp och verktyg att utvecklas.
När sådana utspel kommer från politiker: var hittar du lust och kraft att fortsätta med det jobb ni gör med Botkyrka konsthall?
– Visst är det tröttsamt när sådana utspel kommer men hela samhället befinner sig just nu i ett slags uppskruvad diskussion om vad som är viktigt. Jag och mina medarbetare är mer taggade än någonsin att ha möjligheten att bedriva en samtidskonstverksamhet med bredd och spets utifrån en plats som Fittja – som är föränderlig och samtidigt väldigt konstant.
Du får välja vilken konstnär du vill till utställning på Botkyrka konsthall. Vem blir det, och varför?
– Jag skulle gärna vilja ställa ut den pakistanska konstnären Madiha Aijaz. Jag såg hennes verk för första gången på Liverpool-biennalen förra året och blev ”blown away” av hennes filmer och fotografier som skildrade ett bibliotek i staden Karachi. Magiskt berättat så att man både smakade och kände böckerna och stadens stämning. Sorgligt nog dog hon i början på detta år.
Till sist: varför borde alla besöka konsthallen i Botkyrka i sommar?
– För att ta del av utställningen ”Härifrån” som visar unga konstnärskap med både starka och fina verk som får dig som besökare att börja fundera på vad olika platser och dess minnen haft för betydelse i livet. Tar man med sig barn får man möjlighet att skapa i vår öppna verkstad tillsammans med pedagoger som plockar fram olika spännande material varje dag. I Fittja centrum precis intill konsthallen kan man passa på att ta en turkisk kaffe och den grymmaste baklavan som finns!
Miriam Andersson-Blecher är konsthallschef på Botkyrka konsthall, där hon jobbat sedan 2006. Konsthallen har flyttat från Tumba till Fittja och nyinvigdes i maj. Just nu visas utställningen ”Härifrån” med fem konstnärer som alla har bott i eller tillbringat mycket tid i Botkyrka.
