september läser culte en bladvändare om hur artificiell intelligens löser klimatkrisen, förförs en av gränslös kärlekshistoria på bio, drabbas av en estetisk dansexplosion, studsar runt till nya Krunis och funderar över en sömlös poesidebut.[vc_single_image image=”845″ img_size=”full”]
Karin tipsar
TV-SERIE: ”En kvinnas fall” (SVT play)
Jag älskade Sarah Lancashire i ”Happy Valley” och ”Vår stora kärlek” (har du inte sett ”Happy Valley” så finns det två säsonger på Netflix). I en ”En kvinnas fall” är hon tillbaka som socialarbetare i en olidligt spännande och realistisk serie om klass, rasism och dysfunktionella familjer.
BOK: Fermis Filter – en anledning att finnas, av Alfred Ruth (Teg Publishing)
En bladvändare som utspelar sig år 2048. Med artificiell intelligens har man löst klimatkrisen. Vi får lära känna ett samhälle där jobben i stort sätt har försvunnit, istället har vi en kunskapstrappa och en slags medborgarlön. Vi åker förarlösa bilar och har hushållsrobotar. Detta är första delen i en spänningstrilogi om artificiell intelligens och jag tycker om känslan av att det kanske finns en lösning på klimathotet, som håller mig vaken om nätterna.
TV-SERIE: La Trêve (Netflix)
I den belgiska polisserien får vi följa den pillerknaprande poliskommissarien Yoann Peeters som återvänt till sin hemstad efter sin frus självmord. En ung man flyter upp vid floden och Yoann misstänker att han inte tagit sitt liv. En mörk historia döljs i det sömniga lilla belgiska samhället och slutet är så jävla otäckt att jag måste sova med lampan tänd.[vc_single_image image=”844″ img_size=”full”]
Lina tipsar
TV: Hilda (Netflix)
21 september känns nästan som julafton för alla oss som älskar Luke Pearsons underfundiga, roliga och fantasifulla böcker om Hilda. Då är det nämligen premiär för tv-serien på Netflix, och mina förväntningar är skyhöga. Blåhåriga flickan Hilda bor i Trollberg och dras ständigt in i märkliga äventyr med allsköns egensinniga varelser som jättar, flygande hundar och osynliga alver. Gillar du Tove Jansson och Hayao Miyazaki så bör du kolla in detta.
Här kan man se Hilda.
SCEN: Våroffer
Vill du se en estetisk (vatten)explosion så rekommenderar jag att se Fredrik Benke Rydmans uppsättning av Våroffer på Kulturhuset Stadsteatern. 20 streetdansare och en jättespegel på en vattenfylld scen skapar en spektakulär show av Stravinskijs klassiska verk. Däremot tyckte inte jag att föreställningens första akt med en dansare plus en robot var klockren, men strunt i det, för andra akten ger full valuta för biljettpengen.[vc_single_image image=”848″ add_caption=”yes” img_size=”full”]
Johanna tipsar
FILM: ”Gräns” av Ali Abbasi
Ali Abbasis Gräns fick sin premiär i Un Certain regard-sektionen på Cannes Filmfestival där den utsågs till bästa film, och i augusti utnämndes den till Sveriges Oscar-bidrag 2019. Gräns är baserad på John Ajvide Lindqvists novell om Tina som jobbar vid tullen och är fenomenalt skicklig på att ta fast smugglare. Men filmen är i grund och botten en kärlekshistoria som utspelar sig i gränslandet mellan saga, myt, mänskligt, omänskligt, mellan Vore och Tina som båda på sitt sätt söker sin plats i världen. Om du vill överraskas och förföras av ett helt eget filmiskt universum – och få en filmupplevelse utöver det vanliga – rekommenderar jag varmt ett besök i biosalongen. På bio nu.
BOK: ”Innan du försvinner” av Rafael och Jörn Donner
Rafael Donner är 16 år när han bestämmer sig för att bli filmregissör. Orsaken är tonårshybris eller möjligen mindervärdeskomplex. Han vill göra en dokumentärfilm om sin far, Jörn Donner, men förstår efterhand att enda sättet han kan komma Jörn nära är genom att göra ett verk på faderns villkor, genom språket…
I 14 brev diskuterar Rafael och Jörn livets svåra frågor. Det är inte så pretentiöst som det kanske låter, utan relevant läsning som får mig att fundera över hur väl jag känner mina egna föräldrar, hur de ser på livet och varför de gjort de livsval de gjort. Innan du försvinner gläntar på dörren till något mycket skört – en son som är rädd att förlora sin gamle far, och en far som funderar på vad han fört vidare och om han verkligen levt livet fullt så som han velat. Klicka hem den här.
[vc_single_image image=”849″ add_caption=”yes” img_size=”full”]
Peter tipsar
MUSIK: ”I huvet på en idiot, i en bar, på en ö, i ett hav, på en ö, i en bar, i huvet på en idiot” – Markus Krunegård
Krunis släpper nytt och som alltid är det spattigt, rastlöst och ordrikt. Ibland strömlinjeformat och slickt, ibland oslipat och pushigt.
På något sätt har ju Krunegård lyckats göra just den extrema spretigheten till sitt främsta signum och det som håller ihop artisteriet. Det är som att de berömda, Cohenska sprickor där ljuset ska komma in inte är anomalier utan hela hans låtskriveri. Allt är sprickor. Det är inte dåligt. ”Så också i Finspång” och ”Ta en dusch” är två väldigt fina poplåtar.
TV: ”Nanette” – Hannah Gadsby
Jag är sannerligen inte först på denna tasmanska tv-boll, men om någon mot förmodan missat den känns det OK värt att fortsätta hyllningsfloden: ”Om jag bara kan få EN människa att se Hannah Gadsbys föreställning Nanette har allt varit värt det…” typ. Vad är ”Nanette”? På papperet en ganska rak stand up-föreställning där en australisk komiker berättar om sitt liv. MEN DU KAN ALDRIG GISSA VAD SOM HÄNDER SEN!
[vc_single_image image=”841″]
Erik tipsar
POESI: Broderier – Burcu Sahin
Sahin skriver om mödrar och döttrar, om textilier och arbete. Och hon gör det vackert. Stundvis känns läsningen som att dra fingrarna längsmed ett sidenstycke, texten löper genom boken helt sömlöst. Broderier är Sahins debut men hon har full kontroll över texten och den tappar aldrig sin precision. Efter att ha läst klart tar jag ett djupt andetag och funderar över min mamma: på vilka sätt bär hon mig idag, och på vilka sätt bär jag henne.
MUSIK: Negro swan – Blood Orange
Spåren på Negro swan bildar tillsammans en berättelse om hur det är att vara svart och queer. Texterna berättar om hur det är att sakna och vara rädd för otillåtna känslor, om att vara något som skaver för andra och därmed också sakna tillgång. Men det finns också en revoltlust, ett kaxigt jag som då och då tar sig upp till ytan och enbart inspirerar.
Även om jag saknar spår lika starka som You’re not good enough (Cupid Deluxe) och Best to you (Freetown Sound) gör det mig inget, i sin helhet är Negro Swan fantastisk. Dev Hynes röst kommer att ta hand om mig i höstmörkret.
Bästa spår: Saint.
