Allsvenskans yngsta lag, Dalkurd, startade som ett integrationsprojekt. De bygger på en tillhörighet till ett folk snarare än till en svensk stad. Gör det Dalkurd till ett ”plastlag”? Tvärtom, säger lagkaptenen Peshraw Azizi.[vc_single_image image=”779″]”Vår strävan är att varje spelare ska ha sin hjärna på planen, men sitt hjärta vänt mot publiken”, säger ni. Vad menar ni med det: hjärtat vänt mot publiken?
Vi är ett bollskickligt lag, vi vill uppnå fina resultat med fotbollen och därför krävs det att vi fokuserar på det vi gör på plan, spelar smart med hjärnan men hjärtat vänt mot vår publik så att vi förstår vilka vi representerar och att vi gör det tillsammans med de som stöttar oss.
Ni bedriver, förutom fotbollslagen, också ett socialt arbete, och hela klubben startade som ett integrationsprojekt i Borlänge. Vad betyder det för dig?
– Dalkurd är ett socialt projekt, klubben bildades för att hjälpa ungdomar i Borlänge. Det är en del av vår identitet och kommer alltid att finnas med oss. För mig betyder det oerhört mycket att vi bidrar till samhället. Jag blev väl omhändertagen när jag kom till Sverige för 18 år sedan. Med Dalkurd vill vi ge tillbaka.
Hur inblandad är du själv i ert sociala arbete?
– Jag har alltid varit med i de sociala projekten. Hela laget är involverat, kommer med idéer och startar olika sociala projekt.
Ni har flyttat från Borlänge till Gävle, men har Uppsala som slutdestination. Hur påverkar det era supportrar att ni inte tillhör en stad på samma sätt som andra svenska fotbollslag?
– Vi är en ung förening och våra supportrar är ganska utspridda över landet. Vi har flest supportrar på bortamatcherna, så var vi känner oss riktigt hemma är inte så uppenbart. Men självklart kändes det tungt att lämna staden Borlänge på grund av de supportrar som har varit med oss under hela resan där.
Ni har rusat genom det svenska seriesystemet: från division 6 till allsvenskan på 13 år. Hur var den resan möjlig?
– För många hade det varit omöjligt. Men vänder man på alla svårigheter till utmaningar och möjligheter till att lyckas så går det. Man måste våga ta sig an utmaningar och tro på sig själv. Våga misslyckas för att lära sig. Väldigt många har lagt ner tid och arbete i klubben eftersom vi har haft en så stark tro på det vi gjort.
Vilken hjälp tror du ni har haft, rent fotbollsmässigt, av att ni är en klubb och ett lag som gör mer än att spela fotboll?
– Klubbens identitet och mentalitet har smittat av sig på spelarna genom åren. Exempelvis de sociala projekten har stärkt oss i laget väldigt mycket. När vi spelare driver ett projekt tillsammans så påverkas gruppdynamiken positivt. Det för oss samman.
Inför säsongen 2015/2016 reste du till Kurdistan och hjälpte till i det krigsdrabbade landet. Vad tog du med dig från den resan in i fotbollssäsongen?
– När jag är där känner jag att vi ska vara väldigt tacksamma för tryggheten, för möjligheterna och för det liv vi har i Sverige. Här behöver vi inte gå runt och vara konstant oroliga för att vi inte ska få träffa våra familjer igen, eller att ens far är ute i kriget och kanske aldrig kommer hem. Här får vi gå i skolan och kan utbilda oss till det vi har drömt om. Många av barnen där har hela sin uppväxt i en flyktingförläggning och drömmer om att en dag sätta sig i en skolbänk. Allt detta får mig att tänka annorlunda, se möjligheterna som jag kanske inte såg innan resan.
Eftersom ni ändå är ett speciellt fotbollslag, som bygger på folklig tillhörighet snarare än tillhörigheten till en stad – vad är det värsta ni får höra från motståndarnas supportrar?
– Det värsta för mig måste ändå vara det att vi blivit kallade för en ’plastklubb’ när den här klubben är byggt på så mycket hjärta och engagemang. Vi må bara vara en 14 år gammal förening men vi har en mycket stark historia. För mig är den här föreningen väldigt långt ifrån en så kallad plastförening. Vi har en väldigt god relation till våra supportrar och de är väl medvetna om vad Dalkurd står för. De är en del av laget. För oss är vi alla människor, vi har 19 olika nationaliteter i laget just nu och vi är som en stor familj.
När du går ut på planen: vad vill du höra från era fans?
– Jag vill höra att de enbart fokuserar på oss i Dalkurd, visar oss kärlek och skapar bra stämning.
Hur mår du när du får höra nedsättande ramsor och hat från motståndarnas fans?
– Jag lägger ingen fokus på det, stänger av öronen. Oftast hör jag bara våra egna fans.
Peshraw Azizi är lagkapten och kulturbärare i Allsvenskans yngsta lag, Dalkurd.
