Idag är det Sveriges nationaldag. En dag som ska ena och samla, symbolisera ett ”vi”. Men nånting har hänt. Musikjournalisten och radioprofilen Ametist Azordegan känner inte igen sig längre. Läs hennes krönika om Sverige.Enligt SCB väntas var femte person i Sverige antingen vara invandrare eller barn till invandrare år 2020. Den statistiken publicerades innan invandringen 2014 som innebar den hittills högsta då den ökade med tio procent och huvudorsaken är det fortsatta kriget i Syrien. Man har alltså grund att tro att fler än var femte person i Sverige kommer vara invandrare eller barn till invandrare inom det närmaste tio åren. De flesta är inte heller i pensionsåldern, vi snackar om yngre och medelålders individer mitt i livet.
Personer med annan etnicitet och hudfärg för med sig andra erfarenheter och smak och därmed andra referensramar vilket har gjort Sverige till ett alltmer diversifierat land vad gäller tankemönster. För något år sedan presenterade Framtidskommissionen sin slutrapport. Kommissionen (som bestod av bland andra den dåvarande statsministern och övriga partiledare i regeringen) syftade till att identifiera framtida samhällsutmaningar och föreslå förändringar som ska vara på plats före 2020 och 2050. Utmaningar som regeringen hade ringat in var bland annat ”delaktighet och jämställdhet”. Där pekade de på mediernas avgörande roll och SVT:s förra VD Eva Hamilton kommenterade så här: ”Det står i vårt sändningstillstånd att vi ska spegla Sverige, men det gör vi inte längre. Vi börjar bli obsoleta. Sedan 70-talet har en och en halv miljon människor från andra länder kommit till Sverige. […] Vi har en större fragmentisering av Sverige.”
Gapet. Det har aldrig varit så påtagligt som just nu. Det finns inget nav som håller ihop alla. Avståndet är långt mellan världsbild, uppfattningar, smak och var man hittar sina nyheter och samtalsämnen. Sanningar och rädslor utbyts inte. Det tänker jag på en dag som denna, som är Sveriges nationaldag. Jag antar att tanken med en nationalstats flagga som det viftas med en dag som denna är att den ska ena och samla, symbolisera ett ”vi”, en igenkänning. Jag känner inte att det är så längre. Idag är Sverige mer ett tankemönster som är ett collage, sammansatt av skilda sammanhang som inte relaterar till varandra men som ändå befinner sig i samma kontext. Det har hänt någonting. Ett större vi har bytts ut mot ett vi och dem. Aldrig tidigare under min livstid har människor i Sverige varit så långt ifrån varandra.
Musikjournalisten och radioprofilen Ametist Azordegan har blivit ett nav på den svenska hiphopscenen. Hon är just nu aktuell som curator för en kommande utställning om svensk hiphopmusik på Scenkonstmuseet och i höst släpps hennes bok om svensk hiphop på Natur och Kultur.
