Karin tipsar
BIO: Brutalisten
Hädanefter vill jag att alla filmer är tre och halv timme med paus. Brady Corbets Brutalisten är en hypnotisk skildring av konst, kapitalism och vad krig gör med människor. Adrien Brody (min drömman!) briljerar i huvudrollen som den ungerska arkitekten och förintelseöverlevaren László Tóth. Brutalisten är Oscarsnominerad i tio kategorier för bland annat Bästa film och Bästa regi och jag hoppas den kammar hem allt.
TV: Gränsfall (SVT)
För dig som älskade Dips är Jesper Rönndahl tillbaka med en ny humorserie. Den här gången med den danska komikern Martin Høgsted. Vi får följa två gränspoliser som tvingas gå undercover som knarkgangsters, och allt går fel. Jag skrattade så mycket att det nästan borde räknas som ett core-pass!
BOK: Albinon av Pascal Engman & Johannes Selåker (Bokförlaget Forum)
Jag älskar när man hittar en serie att fastna i. Ett helt universum med karaktär och miljöer att lära känna. Engman & Selåkers serie Skymningsland har allt! Det är välskrivet, spännande och jag älskar att det utspelar sig på 90-talet. I Albinon har vi kommit fram till 1997 och det är vattenfestival i Stockholm. Polisen Tomas Wolf och journalisten Vera Berg befinner sig plötsligt mitt i krig mellan rivaliserande MC-gäng och juggemaffian. Det går inte att sluta läsa!
Marie tipsar
TIDNING: Serviette
Med hjälp av mat kan man gräva djupt i människor, kärlek, politik, kultur, smak, historien och precis allt som är intressant och även få fram något nytt! I det ganska nystartade kanadensiska magasinet Serviette serverar man berättelserna med extra allt. Senaste numret Food is Place finns nu att köpa på Papercut.
DANS: McGregor/Ek (Kungliga Operan)
Två korta dansföreställningar som är lika underbara men på helt olika sätt. Den första är en mer traditionell balett som utspelar sig på gatan där folk möter och krockar in i varandra. Fint bara det, men Max Richtersmusik med melodiösa toner som plötsligt skevar rejält, precis som livet självt, gör allt ännu bättre. Och sen Mats Ek då, som redan blivit så hyllad. Som alltid får han oss att se på dans, kroppar och rörelse med helt nya perspektiv och jag vill aldrig att det ska ta slut. Tack så hemskt mycket för kaffet!
BOK: Parad av Rachel Cusk (Albert Bonniers Förlag)
En roman att läsa när man är som mest vaken, för tappar man koncentrationen för bara ett ögonblick är man förlorad. Historierna om konstnärerna G (för geni) vindlar in i varandra och vrids bort från en och samma röda tråd, men det svindlande språket får mig ändå att vilja fortsätta läsa och förstå mer om föräldraskap, konstnärskap, makt och döden. Efter sista meningen vill jag direkt börja om på första sidan igen och den känslan är det inte ofta en bok lämnar mig med.
Lina tipsar
TV: Mo, säsong 2 (Netflix)
Mo är en papperslös palestinier som vuxit upp i Texas, men som fortfarande väntar på att få permanent uppehållstillstånd i USA. Han försörjer sig på att sälja fake-kopior av märkesvaror från sin bil, och får under inga omständigheter lämna landet innan alla papper är klara. Första säsongen slutade dock med att Mo pga olyckliga omständigheter hamnade i Mexiko, och när nu säsong 2 är här får vi äntligen veta hur det går för Mo. Ska han lyckas ta sig över gränsen tillbaka till USA för att hinna till sin hearing? Komedi-serien Mo, som är löst baserad på komikern Mo Amers eget liv, lyckas balansera humor och värme med allvarliga ämnen, men framförallt gillar man Mo och hans familj och vänner. Om du är ett fan av Curb Your Enthusiam och Somebody Somewhere, så är Mo det perfekta tv-kärleksbarnet mellan dem.
TEATER: Du vet ingenting om Kikki Danielsson (Teater Brunnsgatan Fyra)
Långt ner i en källarlokal i city sitter Kikki Danielsson och berättar om sitt liv. Eller, det är Ann-Kristin Roos som berättar om Kikki. Eller, det är ju skådespelerskan Ia Langhammer, som gestaltar Ann-Katrin Roos, som har artistnamnet Kikki Danielsson. I en monolog baserad på sin andra självbiografi (ja, det finns två), berättar Kikki om förlossningar, kändisskap, ångest, ensamhet och att sakna sin pappa. Ia Langhammer är otroligt bra, hon ÄR Kikki. Se!
TV: Balettskolan (SVT Play)
Fin mini-dokumentärserie som följer ett gäng niondeklassare på Svenska Balettskolan som drömmer om att bli dansare. Men att drömma räcker inte långt, det här är blod, svett och tårar på riktigt. Nålsögat för att komma vidare är otroligt smalt, och framtidsutsikterna som dansare är väl, ja knappast superljusa för merparten. Jobben är få, konkurrensen är mördande, och alla drabbas av skador förr eller senare. Men de övar. Och övar. Och övar. I åtta 15-minutersavsnitt får vi hänga med på repetitioner, auditions och häng i omklädningsrummet. Jag blir både imponerad och rörd av de här femtonåringarna när de resonerar kring sina drömmar och förhoppningar. Men som ibland också inser att det finns andra vägar att gå i livet. Fint!
