Enligt den lite luddiga innehållsdeklarationen ska ni ”verka i gränslandet mellan musik och scenkonst”. Berätta!
PETTER: Vi har tidigare gjort tematiskt drivande konserter på exempelvis djur, så det här projektet är en vidareutveckling av det.
AMANDA: Fast mest handlar det om att vi ville hitta sätt att utveckla oss själva. Vi vill förnya oss och konsertformatet genom att tänja på det vanliga konceptet av en Amason-konsert som är ganska mycket från a till b. Vi vet ännu inte hur det kommer låta eller exakt vad det kommer bli, men det är också en del av grejen: att vi ställer oss själva på tårna.
Men hur kom rymden in i det?
PETTER: Rymden är ett ramverk som vi tyckte det kunde vara kul att låta sig bli styrd av och som kan gå utanför Amasons låtkatalog. Det finns så många sätt att associera till rymden, det behöver ju nödvändigtvis inte vara en låt som heter rymden…
AMANDA: Det är fri tolkning kan man väl säga.
Ni är inte de första musikerna som tänker på rymden: Brian Eno har gjort det, David Bowie hade en rymdperiod och i filmen Sing 2 utspelar sig deras musikal bland planeter och raketer. Vad är det med musik och rymden?
AMANDA: Om du är en kreativ person händer det i bästa fall att du upplever någon form av expansion av ditt sinne och däri finns det någon slags skal-enlig liknelse till rymden… Jag tror att det är därför man söker sig dit, det är så obestämbart att man kan applicera det på allting.
PETTER: Det är ändå en av få saker som vi troligtvis aldrig kommer veta allt om.
AMANDA: Exakt. Rymden är också den yttersta metaforen för väldigt mycket. Den kan också vara trösterik på det sättet att vi inte vet om det finns en start och ett slut. Det blir en fristad från det mänskliga livet på jorden.
Hur låter rymden i era huvuden då?
PETTER: Brian Eno låter som rymden. Cornelis låter som rymden. Delia Derbyshire låter som rymden. Många förknippar nog rymden främst med elektroniska ljud eftersom man inom populärkulturen länge kopplat ihop filmsekvenser med olika synthljud. Jag tror inte de flesta tänker vev-lyra.
AMANDA: Nej, det finns inga fioler i rymden, de stannar i himlen. Rent musikaliskt tänker jag att musik som associeras till rymden kan tonsätta allt viktigt i livet: Födsel och död. Jag tror att vår take på det hela kommer vara ganska inriktad på texterna. Vi kommer såklart spela en del låtar från vår egen repertoar, men också jättemycket av andra människors musik.
PETTER: Exakt vilka håller vi på att bena ut, men i princip googlar vi på ”de 100 bästa låtarna om rymden” så tar vi det därifrån.
Hur känner ni för rymden generellt?
PETTER: Att det är tryggt och skrämmande på samma gång.
Kommer ni ha fantastiska kläder på er?
AMANDA: Ja absolut! Rymdkläder! Mycket antenner och udda material.
Märker ni av, eller använder ni er av, rymden på gården?
PETTER: Den är ju ständigt närvarande eftersom vi väldigt ofta har en otrolig stjärnhimmel ovanför oss. Den ser man inte i en belyst stad.
AMANDA: När man bor på landet så är ögat fritt, det är inte så mycket i vägen. Men det slår mig ibland, speciellt nu när vi har lamm på gång och man måste gå upp tio i fyra, att just den här himlen kan jag inte se någon annanstans eller i någon annan tid. Så ens livsstil, oavsett om man bor i New York eller på en avlägsen plats, inverkar på hur man knyter an till naturen, rymden och allt vi omger oss av. Det blir färgat av ens livsval.
Sant! Men låt oss återgår till spelningen och Orionteatern. Visst är det något av en trend att göra den här typen av unika föreställningar just nu? Att både aktörer och publik vill göra något extraordinärt för ögonblicket…
PETTER: Framför allt tror jag att fler vill arbeta över gränserna och använda befintliga resurser bättre. På Orionteatern kommer vi få tillgång till en spektakulär scenografi. Det byggs ju otroligt feta saker i samband med teaterföreställningar och egentligen är det vansinnigt att de inte används i fler sammanhang utan bara hamnar i ett förråd.
AMANDA: Precis, nu kan vi återanvända befintliga resurser och bli en del av inredningen. Och DET kan bli något positivt tänker jag.
Just nu lever vi en turbulent tid, där hotet från både en pandemi och krig hovrar över oss. Hur ser ni på att utöva kultur då, när det finns en massa annat som man också borde göra och tänka kring?
PETTER: Innan vi blev bönder kände jag så mycket mer, att man borde göra något ”viktigt” för att bidra till samhället på ett annat sätt eftersom den självförhöjande verksamheten som musiker inte kändes så bra. Men idag tycker jag att det är viktigare än någonsin med kultur, för nu kan vi verka som en motpol till all polarisering som pågår. Att tolka rymden är inte ett politiskt laddat ämne, men om vi för ett ögonblick kan få folk, inklusive oss själva, att må lite annorlunda för en kort period är det otroligt värdefullt.
AMANDA: Här finns tillfälle för respit som kan ge människor bättre förutsättningar att hantera en osäker värld.
Läs mer om föreställningen här.
