Hej Cissi! Du slog igenom jätteung med indiebandet Those Dancing Days, det gick bra direkt med skivor och turnéer, kändes det som utifrån iallafall. Hur påverkades du av det?
Jag var bara sjutton när det där tog fart så självklart har det påverkat mig väldigt mycket. Det är nästan svårt att säga på vilket sätt. När vi splittrades var jag 22 och hade levt hela mitt vuxenliv i nån sorts popdröm och det var rätt svårt att hitta ett sätt att leva i en vanlig vardag i Stockholm. Det tog några år att hitta en ny riktning och att hitta sig själv utanför Those Dancing Days.
Nu säger jag inte att ni var typ Macauley Culkin eller Britney Spears, men… tror du det går att vara ungdoms- eller barnstjärna utan att det kommer nån sorts reaktion senare under uppväxten?
Jag tror att många lider av det på något sätt. Om framgången tar slut så är det ett ganska hårt fall för någon som är så ung.
Men du verkar ha mer fokus på din konst än på musiken idag?
Ja, de senaste åren har mitt största fokus legat på konsten, men jag märker att det är något som fattas när jag inte spelar nånting. Förra året pluggade jag animation hela dagarna och satt och skrev låtar på kvällarna. Nu håller vi faktiskt på att spela in de låtarna med mitt band Vulkano. Jag försöker alltid hitta en balans mellan konst och musik. För mig är det olika verktyg att uttrycka samma sak.
Du är halvvägs mot att ta en master i experimental animation vid skolan CAL Arts. Jämför konstscenen i Stockholm och L.A.?
För det första är den ju mycket större. Kanske lite mindre ängslig i L.A. Jag får känslan av att folk kör på lite mer, men jag har inte superbra insikt i branschen ännu faktiskt.
Svårare att låta höra om sig i L.A.?
Ja absolut. Mitt nätverk är väldigt begränsat i LA jämfört med här. Å andra sidan har jag mest bara jobbat på i min studio snarare än att försöka hitta en marknad där eftersom jag fortfarande är student. Jag åkte till Stockholm när Covid-19 bröt ut och har pluggat på distans sen dess. Här känner jag ju folk så det kommer fler erbjudanden bara av att vara här.
Vad har överraskat dig med Los Angeles sen du flyttade dit?
Hur olika amerikansk och svensk kultur är. Jag hade varit på besök många gånger i L.A. tidigare, men det var faktiskt en helt annan grej att flytta dit. Skillnaden mellan att vara amerikan och att vara svensk blev mer påtaglig.
Du verkar ha ett stort intresse för magi, myter och andra dimensioner att döma av både konst och låttexter. Sånt måste ändå vara lättare att få gehör för i Los Angeles?
Ja det är ett stort intresse och det känns som en viktig källa för mitt konstnärskap. Jo det känns mer som att det finns en scen med konstnärer med liknande inspirationer.
Känns som att nån sorts spirituellt intresse håller på att vakna i Sverige, lite new age-igt kanske… Hippa influencers går till medium och reiki-healers och köper rosenkvartskristaller och sånt. Bra eller dåligt?
Mycket bra! Jag tror att det är ett sätt att komma i bättre kontakt med sig själv. Det viktiga är väl att alla får göra på sitt sätt och att alla är olika.
Ser på papperet ut som att du lever ett riktigt drömliv: popartist, videoregissör, konstnär i Los Angeles. Det låter helt enkelt jäkligt kul och härligt… Hur bra mår du?
Just nu mår jag bra, men det där går verkligen i vågor. Jag är väldigt känslig så det är både upp och ner, men jag är nästan alltid nyfiken på nya upplevelser och låter aldrig rädsla stoppa mig, så det är väl därför jag hamnar i roliga sammanhang.
Du verkar ha ett speciellt intresse för socker, vilket bland annat syns i den video av dig som ställs ut i Östermalmstorgs tunnelbana just nu. Vad är det du tycker är intressant med socker?
Jag är besatt av socker. Det är ju verkligen inte hälsosamt, men godis har alltid varit väldigt intressant i min värld. Det är väl därför det liksom har sipprat in i min konst också. Det finns ju något fascinerande med att det är så ljuvligt, dekadent, oskyldigt och samtidigt så farligt.
Du har sagt att drömmen är att skriva en låt som kan tala med ett helt folk. På ett sätt lättförståeligt, men å andra sidan… varför är det viktigt att tala till många genom musik (eller konst)?
Jag har lämnat den där idén bakom mig. Jag tror jag sa det där i en period när jag var väldigt insnöad på att göra hit-musik. Sen lyckades jag få till lite hits och fick sån jävla baksmälla på det så jag bestämde mig för att aldrig någonsin låta min musik eller konst bli påverkad av vad en publik vill ha. Det måste komma inifrån för att vara autentiskt och bra. Så man kan väl säga att jag gått från den ena extremen till den andra.
I allt du gör verkar frihet och lekfullhet vara ledstjärnor som du lyckas hålla vid liv. Hur gör du det, håller lekfullheten vid liv? Det är ju rätt lätt att sånt mals ner i framgångsjaktens och den hårda kapitalismens kugghjul liksom…
Svårt att säga… Jag tror att jag lyssnar mycket på mig själv och ser mina behov. Jag är nog lite som ett barn på en del sätt fortfarande. Typ att jag undviker i största möjliga mån att göra för mycket saker som jag tycker är tråkigt. När jag ska skapa så lurar jag mig själv att det är en lek. Jag kastar av mig all sorts yttre press och förväntningar och kliver in i den magiska världen. Som ett tillstånd då jag har fullt fokus. Men det kräver att jag avsätter tid och stänger av mobilen och mejlen och sånt. Jag försöker hålla mina utgifter låga så att jag inte behöver ta för mycket jobb bara för att dra in cash.
Vad är meningen med livet?
Att göra det man vill göra.
Vill du rekommendera något?
Anna Pajak. Vi gick Konsthögskolan med. Hon gör sjukt grymma målningar.
Cissi Efraimsson är konstnär och artist. Hon är just nu aktuell som regissör till Markus Krunegårds video Det var en gång i Lissabon (ft Klara Söderberg). Vill du veta mer om Cissi Efraimsson så kan du följa henne på insta eller kolla här.
