Hallå Mattias. Du skriver så fint i antologin Av kärlek om när du var sex år, hade somnat i din säng och vaknade av att det luktade gott. Du klev upp ur sängen och fann de vuxna ätandes fondue. Med kött och bearnaisesås. Berätta, vad var det som hände där?
Vi bodde i ett kollektiv i Rydbo utanför Stockholm på den tiden. Mamma och pappa hade gäster över. Jag hade gått och lagt mig på rummet och somnat. Lite senare på kvällen vaknade jag av en himmelsk doft som spred sig in i rummet. Jag var matglad som barn, jag åt allt hela tiden. Jag var som en soptunna. Men där, när jag smakade på bea första gången, blev jag faktiskt genuint ledsen.
Varför blev du ledsen?
Det var en så stark upplevelse, och jag blev ledsen för att jag inte hade upptäckt det tidigare. Jag hade slösat bort sex år av mitt liv på att inte äta bea.
Du skriver att du inte visste hur all kärlek skulle få plats: kärleken till dina syskon, dina föräldrar – och nu också till bearnaisesås?
Ja, fast det där är ju en efterkonstruktion såklart, så kunde jag inte formulera det då. Men jag tror att det var precis så och jag minns att det var samma sak när jag var tolv år och mamma berättade att hon väntade barn. Jag skulle få en till syster. Då började jag gråta och sprang iväg till skogen för att jag inte visste hur all världens kärlek skulle få plats i mig.
Att döma av texten verkar det finnas en hel del rädsla i din kärlek också, är det den klassiska rädslan för att förlora den?
Ja kanske, jag vet inte. Jag brukar aldrig psykologisera mig själv när jag skriver. Den här texten till antologin var ett experiment, att skriva om mig själv så ärligt. Nu har jag skrivit det där, det är ute ur mig och nu finns det på papperet. Det är svårt att förstå sig själv, att veta vad man tycker och tänker hela tiden. Jag kommer nästan aldrig fram till nåt. Så är det med politik också, det är alltid å ena sidan och å andra sidan… Jag tog ett beslut för ett tag sen att jag måste börja bestämma mig, välja sida, jag kan inte vänta på att bena upp allt i världen filosofiskt. Jag försöker lära mig att säga ifrån och säga stopp även när en tanke inte är fullständigt uttömd och klar.
Det är som det där som politiker tycker om att säga, att man ska ha två tankar i huvudet samtidigt. Det är ju omöjligt, man kan ju inte ha två tankar i huvudet samtidigt?
Jag hade faktiskt med det där i en diktbok jag skrivit nyligen, om två tankar i huvudet samtidigt. Jag skrev om att även om man har två tankar i huvudet samtidigt kan ju båda vara fel. Samma sak är det med ’tuffa beslut’. Alla politiker säger att man måste kunna ta ’tuffa beslut’, men om det är rätt beslut verkar helt oviktigt. Det är som att beslut som är tuffa per automatik också är bra beslut. Jag minns att Göran Persson sade det när han skar ner A-kassan första gången, det som började den här helvetesnedstigningen mot SD och all skit idag… Att det var ett ’tufft beslut’.
Du har ju en rätt mörk aura. Vad har du mest av i ditt liv: kärlek eller ångest?
Lätt kärlek. Jag lever ju. Min aura, det där mörka, är en scenperson. Jag går inte liksminkad hemma liksom. Och nu är det så många som kör med liksmink som inte kommer från black metal så jag funderar på att sluta med det. Jag kommer inte heller från black metal i och för sig… Men som jag skriver i texten, mina dagar går ju åt till att handla och skriva och läsa och vara med min fru och tänka på barnen, och i det livet är det absolut mest kärlek.
Kärlek kan ju vara en passiv bakgrundston, som en grundplåt i sinnet som bara finns där, eller en mer aktiv tanke och handling längre fram i hjärnan. Hur ofta tänker du aktivt på att du älskar något?
Flera gånger om dagen. Min fru, mina barn. Jag älskar saker barnen säger, bilder de skickar till mig. Jag har fem barn men bara ett som bor hemma. Jag hamnar ofta långt fram där, att kärleken är en aktiv tanke. Det är väl sakerna som får en att orka med allt annat.
Pandemin måste ha ställt till det rejält för dig med inställda gig, vad har du gjort senaste året?
Det har inte varit så farligt egentligen. I våras hade jag just skrivit klart en bok och hade ändå planerat att gå in i studion och spela in en skiva. Allt det kommer nu, först en singel i februari och sedan album lite senare. Jag skulle ha turnerat lite i oktober och det ställdes in, men jag har klarat mig, hade budgeterat för det. Jag har faktiskt fått massor gjort under pandemin, har skrivit en till diktsamling till exempel.
Beter du dig annorlunda under pandemin, alltså har du hittat nån ny rutin typ?
Nej inte direkt tror jag. Eller jag har nog skärpt mina arbetsrutiner kanske, men det har egentligen inte med corona att göra. Jag har hur som helst börjat gå upp tidigt på morgonen, jag läser någon timme och sen skriver jag nån timme. Sen går jag ut och går en promenad, äter lunch, sen skriver jag lite till.
Vad läser du där på morgnarna?
Jag läser poesi för det mesta. Nu fokuserar jag på vissa grejer. Senaste tiden har jag läst Anna Hallberg, Johan Jönsson och Göran Sonnevi. Anna Hallbergs senaste är fantastisk.
Det blir inte att du kopierar dem då, när du sedan sätter dig och skriver?
Nej tvärtom snarare, att jag steker mina grejer för att andra redan har gjort det bättre. Men jag vill befinna mig i den världen, jag vill inte gå in på Facebook eller läsa en roman när jag sen ska skriva. Vill inte läsa löktext. Jag vill ha blicken riktad åt alla håll, inte bara framåt. Sen går jag ju in på Facebook ändå och då är allt förstört.
Det låter som att du lever ditt bästa liv i pandemin?
Ja. På många sätt, i alla fall när det kommer till arbetet. Jag får mycket gjort.
Saknar du inget?
Jag saknar att turnera, det gör jag, men inte så mycket som jag trodde att jag skulle sakna det. Jag börjar väl bli gammal… är närmre pensionsåldern än peak-åldern om man säger så. Så det känns helt okej att inte turnera.
Du kommer sluta som Ulf Lundell, själv i ett hus, skrivande betraktelser och överklaga bygglov?
Nä fy fan, det är min värsta mardröm. Så många som gör sånt. Som retirerar och minns tillbaka på sin ungdom. Jag är livrädd för att bli en sån. Jag funderar på att börja rappa eller nåt för att känna mig ungdomlig.
Är det inte ännu svårare att börja rappa i hög ålder med nån sorts värdighet i behåll?
Jag vette fan, det där med värdighet, vad är det? Vem bestämmer vad som är värdigt? Jag tänker att man vill kunna åldras och se sig själv i spegeln utan att gråta på morgonen bara. Fast det gäller väl alla åldrar i och för sig. Värdighet är nåt man är upptagen med när man är trettio tror jag.
Du är aktuell med texten i antologin Av kärlek. När du fick frågan om du ville skriva till antologin, hur lång tid tog det innan du visste att det var bearnaisesås du skulle skriva om?
Jag brukar tacka nej till såna här grejer men de där böckerna är så fina, så jag ville vara med. Men det är konstigt och svårt att skriva om kärlek, det går nästan inte att hitta på saker som inte är påhittade redan. Sen behöver det väl i och för sig inte vara unikt för att vara bra, men jag vill att det ska kännas som att min ingång är min. Då kom jag på det där med bea, och det kändes som en egen ingång.
Just det, vi måste tillbaka till bearnaisesåsen. Har bearnaisesås blivit din madeleinekaka – kan du förflyttas mentalt till ditt barndomshem när du äter bea?
Nej inte sådär som Proust. Jag är väldigt vanlig på det sättet. Jag kan däremot få luktminnen. Jag fick ett nyligen av ett diskmedel som luktade precis som badskummet när jag var liten. Jag fick nåt häromdan också av en sån där värmekudde som luktade som välling, då förflyttades jag till när barnen var små.
Gör du egen bea?
Jag gör inte min egen bea. Min fru gjorde egen på nyårsafton, den blev jävligt god. Jag kör pulver-bea. Jag gillar nog den mest.
Vilken köpe-bea är bäst?
Pulver-bea tror jag men jag vet inte vilket märke. Jag har ingen åsikt om sånt där längre. Vi köper nog också de där färdiga på påse som man värmer i mikron. Rydbergs tror jag det är.
Vad är meningen med livet?
Ja du. Tung fråga. Göra så lite ont som möjligt tror jag.
Mattias Alkberg är poet och sångare. Han är aktuell med texten ”Jag älskar dig, Bea” i antologin Av kärlek som släpps 14 februari (red. Ragnar Persson & Daniel Söderberg). Där medverkar också Jenny Damberg, Ika Johannesson, Joakim Ojanen, Julia Peirone och många fler. I vår kommer hans nya album Häxor, en ”ganska jammig rockskiva med ett feministiskt perspektiv”.
