Popvirtuosen Anna Järvinen har precis släppt nytt album, i augusti kommer debutromanen: ett mörker som bara anats i hennes musik ges fria tyglar i bokform. Men här finns också en vardagsvurm, ett upphöjande av det lilla livets värde. Frågan är om det blir för mycket vardag för Anna Järvinen nu i karantäntider?[vc_single_image image=”1478″]Grattis till fina recensioner av nya albumet, Anna. Beskriv vad som händer känslomässigt med dig kring ett albumsläpp?
– Tack, ja väldigt roligt att många hörde det vi hörde, så att säga. Att ge ut något är alltid läskigt, man utsätter sig för fara. Men eftersom jag och de jag gjort skivan med är så glada över den, är det mest bara väldigt roligt att vara klar och att kunna kasta ut den och gå vidare.
Bandet Wilco sjunger i den fantastiska låten ”What light” ”… If the whole world’s singing your songs, and all your paintings have been hung, just remember what was yours is everyone’s from now on”. Känner du igen känslan; en viss motvillighet att dela med dig av något som har varit bara ditt?
– Nej faktiskt inte, för när det är ”klart”, när man har slutat jobba med det, är det väldigt sällan det man trodde, utan något med en egen logik. Man hjälpte till att ge det liv men det tillhör en inte mer… när jag sålt teckningar som bara finns i ett exemplar, kan jag sakna dem väldigt dock.
Hur funkar det att släppa album i coronatider?
– Enda skillnaden är att vi inte kan åka ut och spela, vilket hade varit väldigt roligt.
Många artister anordnar ju livesända konserter nu i brist på ”the real deal”. Något du gjort, eller vill göra?
– Jag har gjort det en gång och skulle gärna göra om det med lurar, som vid en skivinspelning, så att man hör alla, inklusive sig själv riktigt bra… Hoppas vi kan göra det snart.
Vad tycker du om den digitala ”karantänkulturen” generellt? Tar du del av mycket grejer via datorn?
– Jag försökte se Dungen från Kungsten studios, där jag spelat in många skivor, men det var något fel på tekniken tyvärr. Idén är annars trevlig tycker jag.
Ah. Du är också aktuell som författare i höst. I september släpps din debutroman ”Dröm natten till idag:” Det är en poetisk men samtidigt vass berättelse om en kvinna. Vem är kvinnan i boken?
– Det är delvis jag och delvis vem som helst.
Boken innehåller många mörka inslag. Du skriver om att växa upp i en familj med missbruk till exempel. Vilken erfarenhet har du själv av det?
– Jag har väldigt tråkiga erfarenheter av att växa upp med missbruk.
Det handlar också mycket om att älska sitt barn, att älska sig själv, om acceptans. Det är också ganska mycket vardag. Att skriva om vardag känns på ett sätt svårt, eftersom den är så… vardaglig. Vad är det i att beskriva vardagen som du tycker om?
– Jag vet inte så mycket som är bättre än vardag.
Många lever väldigt små liv just nu: inga resor, mindre socialt umgänge, inga stora evenemang att gå på. Livet zoomar in ännu tajtare på vardagen. Hur upplever du det, har din inställning till vardagen förändrats av coronakrisen?
– Jag tror att jag länge uppskattat helt vardagliga enkla saker väldigt mycket, så det skrämmer inte mig att inte kunna resa eller göra storslagna saker. Det jag längtar mest efter är att kunna slappna av, inte vara på sin vakt hela tiden…
Just nu verkar det som att många musiker lockas av att skriva skönlitterärt. Annika Norlin släppte en novellsamling i våras, Matti Ollikainen från Franska Trion ger ut en bok i höst för att nämna några exempel. Vad var det som lockade dig med att skriva i bokform?
– Jag har sedan jag var väldigt liten försökt skriva skönlitterärt, men insett mina begränsningar… Av någon anledning har jag inte slutat försöka och plötsligt fanns det en text som kanske håller.
Vet du alltid vilken form ditt skrivande ska ta? Alltså om det är en låttext eller en del av en bok, en roman, som du sitter och skriver med?
– Ja, det vet jag. Men jag skriver också varje dag, det har jag gjort sen jag fick en dagbok som sjuåring nästan och det kan ju hända att en del av det råkar få en rytm som funkar i andra sammanhang också.
Fördom: du skriver inte på dator, utan med papper och penna. Stämmer?
– Haha nej jag älskar min dator.
Vilka böcker eller författare håller du själv högst?
– Jag har alltid läst långsamt, så det finns mycket jag inte läst, men några av mina favoriter är Pentti Saarikoski, Henrik Tikkanen, Karl Ove Knausgård, Leo Tolstoj, August Strindberg, Karin Smirnoff, Barbro Lindgren, Margareta Strömstedt, Agneta Pleijel och Virginia Woolf. Jag tyckte mycket om Allt jag fått lära mig av Tara Westover också.
Och vilken kultur vill du tipsa om just nu, i coronatider?
– Jag längtar efter att gå och se dans, kan man göra det på nätet? Och jag gillar allt med Stellan Skarsgård och Nicola Walker och Dolly Parton. Det är synd att ”På spåret” och ”Alla mot alla” är slut och bra att lyssna på Filosofiska rummet och Språket och Vetenskapsradion historia och Lundströms bokradio och Naturmorgon på P1. Jag får styrka av tv-serier som påminner om den vardag vi inte just nu har, som ”Sommaren med släkten”. Och allt med Johan Rheborg. Och soundtracket till Brideshead Revisited. Och hela den serien.
Anna Järvinen solodebuterade 2007 med det fyrfaldigt grammis-nominerade albumet Jag fick feeling. Hennes senaste skiva heter Vestigia Terrent. 2016 utsågs hon till Årets sverigefinne av Sisuradion och i höst kommer debutromanen Dröm natten till idag på Förlaget.
