Ágota Kristóf, Game of Thrones-finalen eller sprillans nya ”Porträtt av en kvinna i brand” – vilken var egentligen årets bästa kultur? Plus: Greekazo! #Micael60! Vikingasjukan!
Vi vågar nog säga att detta är den enda kulturella recap du behöver för 2019. Gott nytt år, fred och kärlek önskar Culte-redaktionen.[vc_single_image image=”1275″ add_caption=”yes” img_size=”full”]
Karins kulturår 2019
Årets skönlitteratur: Trilogin Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen av Agota Kristof. En oerhört fascinerande nylansering av den fransk-ungerska klassikern. Kanske det bästa jag läst. Jag litar till fullo på författaren men vet inte alls vad jag ska tro på när jag slår ihop boken.
Årets film: Joker. Så drabbande, sorgligt och vackert. Jag älskar allt! Dansen, musiken och våldet. Joaquin Phoenix gör sitt livs roll som Joker, DCs mest ikoniska skurk.
Årets TV: Måste nog säga sista säsongen av Game of Thrones. Absolut inte den bästa säsongen och jag hör till dem som hatar sista avsnittet. MEN det är ju någon form av epok som går i graven. All denna drak-porr som nu är slut.
Årets musik: Björkris II av Anders Teglund. Favoritspåret är Swish chips play.
Årets scenupplevelse: Jag är fortfarande alldeles knockad av Alexander Ekmans fantastiska uppsättning Eskapist. Så många intryck och kluriga (i brist på bättre ord) detaljer. Så lekfullt, snyggt och maffigt. På riktigt mitt topp kulturtips ever. Och kostymen av Henrik Vibskov! OMG!
Årets konst: Se ovan.
Årets snackis: ÄNTLIGEN känns det som att det pratas om klimatet. Inte en dag för sent.
Årets fenomen: Ovanliga åkommor som förklaringsmodell vid opassande beteende. Lex Vikingasjukan och oförmåga att svettas.
Årets konstigaste: Intervjun med Prins Andrew.
Årets journalistik: Klubben av Matilda Gustavsson. Finstämd, ödmjuk och brutal i blottläggningen kultursfärens maktstrukturer.
Årets person: Greta Thunberg[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1576682145766-83b2aa03-2015-10″ include=”1276,1277,1278″][vc_single_image image=”1302″ add_caption=”yes” img_size=”full”]
Peters kulturår 2019
Årets skönlitteratur: Marit Kapla, Osebol och Rachel Cusk, Kudos.
Årets fackbok: Katarina Frostensson, K. Vet inte om hur briljant den var egentligen, eller om den ens kan kallas fackbok, men pressar in den här eftersom det var årets hetaste läsning för mig.
Årets film: Joker. Vill egentligen svara Frost 2 men inser det genomskinliga i att inte vänta till premiären.
Årets TV: Game of Thrones. Kvalitetsmässigt var det en svajig sista säsong men topparna var höga och jag älskade den allt överskuggande fotbolls VM-stämningen i våras när GoT gick i mål.
Årets musik: Album: Whitney – Forever turned around. Låt: Einár – Katten i trakten.
Årets konst: Jag var på Glyptoteket i Köpenhamn för första gången i år. Det var minst lika fint som på instagram.
Årets snackis: #Micael60 (Bindefelds 60-årsfest, remember?)
Årets fenomen: Flygskam.
Årets konstigaste: Isabella Löwengrips beteende under andra halvan av 2019.
Årets journalistik: Alla deltagarnas insta-stories från #Micael60, samt Malou-intervjun med Greekazo. Podden Haveristernas granskning av Linnea Claeson? Hederspris till Victor Malm på Expressen: årets kulturskribent!
Årets person: Greta Thunberg såklart. Ingen annan kommer nära.
GRAND PRIX – Årets bästa kultur: #Micael60. Festen och resan blev en perfekt storm av så många omdebatterade fenomen: kändisfixering, politikerförakt, flygskam, skärmtrötthet, sprickan i den borgerliga alliansen, tyckonomi… Allt var perfekt med #Micael60. Tack Micael för en hejdundrande fest![vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1576682145767-c8887c10-01e3-2″ include=”1282,1285,1286″][vc_single_image image=”1314″ add_caption=”yes” img_size=”full”]
Johannas kulturår 2019
Årets skönlitteratur: Tove Ditlevsen – Gift.
Årets film: And Then We Danced
Årets TV: Kanske slirar detta en aning på att det ska vara ”årets”, men i januari 2019 sträcktittade jag i vilket fall på säsong fyra av den bästa tv-serien som någonsin producerats – Falsk identitet. Tydligen är inspelningarna av säsong 5 igång i Paris, seriens skapare Erich Rochant tar nu hjälp av regissören Jacques Audiard. ALLTSÅ!
Årets musik: Jackie Mittoo.
Årets scenupplevelse: Myriader av världar på Kungliga Operan.
Årets snackis: Vreden mot Zlatan? Brexit? Blondinbella är ett luftslott?
Årets fenomen: Vikingasjukan.
Årets journalistik: Matilda Gustavsson – Klubben
Årets person: Jag tror det får bli min son Max. Har ändå spenderat 99% av min vakna och sovande tid med honom under 2019 som mammaledig.
GRAND PRIX – Årets bästa kultur: Porträtt av en kvinna i brand.[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1576682145768-2241b157-3d28-8″ include=”1287,1289,1290″][vc_single_image image=”1296″ add_caption=”yes” img_size=”full”]
Eriks kulturår 2019
Årets skönlitteratur: Agota Kristofs trilogi, Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen. Det här är varför jag gillar litteratur! Även självbiografin Analfabeten är otrolig.
Årets fackbok: Klubben av Matilda Gustavsson. Jag tänkte: ”jag vet redan allt”, men Matilda berättar om hur avslöjandet gick till med sån skärpa och närhet att obehagskänslorna vägrar släppa.
Årets film: El Angel av Luis Ortega. Den är snygg, sexig och spännande – vad mer kan man begära av en film?
Årets TV: Det var med vemod och längtan jag började kolla på sista säsongen av Veep. Det var kanske inte deras starkaste men den lyckades ändå vara bättre än allt annat på TV i år.
Årets musik: Angel’s Pulse av Blood Orange, såklart.
Årets konst: Pipilotti Rists utställning Open my Glade på Louisiana. En drömlik värld som fick allt annat att försvinna för ett litet slag. Om någon har en lista med musiken så får den gärna skicka mig den.
Årets snackis: Essän ”I was Caroline Calloway” av Natalie Beach publicerades i the Cut och avslöjade att Beach skrivit inläggen på Calloways Instagram i flera år. De var bästa vänner och till slut pallade inte Beach stå i skuggan längre. Vänskap, avundsjuka och svek, riktigt göttigt. Det känns också som startskottet för när influencers började tappa makten. Ser framemot mer på samma tema 2020.
Årets journalistik: Patrik Lundberg skriver om klass efter att han läst Édouard Louis Vem dödade min far?
Årets person: Jonatan Unge, det känns konstigt nog helt rimligt, och mysigt (!) att Unge är överallt.[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1576682145769-947cef74-1b47-4″ include=”1315,1293,1294″][vc_single_image image=”1297″]
Linas kulturår 2019
Årets skönlitteratur: Trilogin Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen av Agota Kristof. Fruktansvärt bra. Magont-bra. Så-in-i-helvetes-bra. Ni fattar. Läs!
Bubblare: Brinn Oslo brinn av Johanna Frid, Vinternoveller av Ingvild H Rishøi, Gift av Tove Ditlevsen.
Årets fackbok: Överdoserade på true crime årets första halva och återhämtade mig aldrig riktigt. Men Klubben av Matilda Gustavsson räddade upp andra halvan.
Årets film: The Favourite. Detta var minst sagt Olivia Colemans år. Hon vann en Oscar för rollen som drottning Anne i The Favourite och dök sedan upp och briljerade i både Fleabag och The Crown. Älskar henne!
Årets TV: Succession, Fleabag och Ring min agent har förgyllt skärmen detta år.
Årets musik: Britta Perssons album Folk! (med texter av Emma & Lisen Adbåge) fick mig att gråta.
Årets scenupplevelse: Amanda Bergman på mini-spelning i Näckenbäck var fin!
Årets konst: Inledde året i Los Angeles och marinerade mig i det fantastiska utbudet av konstmuseer och gallerier, t ex detta och detta.
Årets konstigaste: Sista säsongen av Game of Thrones. Varför?
Årets journalistik: Emily Maitlis BBC-intervju med Prince Andrew.
Årets person: Greta.
Årets podd: Dolly Parton’s America blev otippat nog en favorit.
GRAND PRIX – Årets bästa kultur: Agota Kristof.[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1576682145771-7c2b9841-a093-7″ include=”1298,1299,1300″]
