[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1544784225829-6c1e1481-0ddf-5″ include=”1018,1019,961″]Jordan Petersons totalkarnivora läggning, Cusks magiska iakttagande och en tasmansk ståupp-komiker var starkast 2018, enligt Peter Hammarbäck.Årets roman: Rachel Cusk, Konturer.
Årets fackbok: Macchiariniaffären av Bosse Lindquist. Välberättad, underhållande reportagebok. Extra plus för Macchiarinis och fästmöns sms-konversationer som publiceras nästan i sin helhet.
Årets spänning: De kan inte stoppa oss av Mattias Beijmo. Ett superscoop i bokform om hur svenska företag hjälpt Syriens president med nätövervakning. Boken gick alldeles för obemärkt förbi tyvärr. Välskriven och spännande dessutom.
Årets musik: Hanna Järver ”So long”och Tove Styrke ”Sway”.
Årets scenkonst: Mattias Alkbergs ”Alla är sämst”.
Årets lyssning: Roligast och smartast 2018 var Lilla Drevet i allmänhet och Ola Söderholm i synnerhet. Varför skäms du över din stundande Sydafrikaresa? På grund av Ola Söderholm, som drog igång flygshaming-debatten på allvar, och gjorde det betydligt skarpare än de ledar- och kultursidor som senare hoppade på tåget (pun intended).
Årets film: Mamma Mia! Har sett den kanske 60 gånger i år tack vare/på grund av mina ABBA-galna barn. Bubblare: Olegs barndom.
Årets konst: Sett väldigt lite, men Jens Fänge på Bonniers konsthall.
Årets TV: Hannah Gadsbys show på Netflix, ”Nanette”, var otrolig.
Årets ord: Robot-influencer. Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är, men det fångar definitivt nån sorts tidsanda.
Årets snackis: Flytten av Horace Engdahls porträtt på Manilla.
Årets chock: Augustprisnomineringarna var onekligen rätt chockerande.
Årets debatt: Så många smådebatter som inte fick fäste… ”Är Della Q-tjejerna Djävulen?” kanske. Debatt jag saknade: Nedmonteringen av journalistiken, genom massuppsägningar av journalister och sparpaket i princip överallt.
Årets konstigaste: Jordan B Petersons köttdiet. Hur kan han BARA äta kött?!
Årets bästa kultur: Rachel Cusk – Konturer. Är mycket imponerad över hur superiakttagaren Cusk lyckas måla fram så mångbottnade och sammanhållna porträtt av människor hon mött på några få boksidor. Mäktigt hur en text kan kännas så kliniskt ren och ändå så levande.[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1544784225836-3a125a0e-9c99-2″ include=”965,972,966″]
