[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1544784417212-56b4f357-6bc5-10″ include=”1016,989,987″]Heliga offer, vargattacker och en mästerlig Cumberbatch präglade Johanna Strands 2018.Årets roman: Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli. En roman som verkligen överraskade mig, om tre generationers kvinnoliv. Om klass och moderskap, trauman som går i arv och ensamhet.
Årets fackbok: Peder Fredricsons självbiografi, berättelsen om hans eget liv och om den långa vägen till de riktigt stora mästerskapen.
Årets spänning: I’ll be gone in the Dark– Michelle McNamara. Rysligt spännande och djupt obehagligt.
Årets musik: De senaste åren har min mest lyssnade artist på Spotify varit Lana del Rey. 2018 bröts denna svit. 2018 verkar min mest lyssnade artist vara Lykke Li och albumet so sad so sexy, så det måste väl för mig vara ”årets musik”.
Årets scenkonst: Uppenbarelsen – hyperrealistisk uppsättning på Dramaten om ett antal människor som får en kallelse av Gud att utföra ett heligt offer – om en kvinna som vänder gud ryggen. Minns den fortfarande i detalj, så starkt.
Årets lyssning: Vargattacken– uppläsning av författaren Lars Berge. Körde bil från Stockholm till västkusten första dagen på semestern och sträcklyssnade på denna hypnotiserande ljudbok.
Årets film: Call me by your name.Beskrivning överflödig.
Årets konst: Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist, som visades på Waldemarsudde under våren och sommaren. Mästerlig var ordet.
Årets TV: ”Patrick Melrose”. Benedict Cumberbatch briljerar i rollen som Patrick Melrose när Edward St Aubyns romansvit fårliv i HBO:s miniserie i fem avsnitt. Bottenlöst mörker blandat med vass ironi och spydig humor. Det bästa jag sett på TV på år och dagar.
Årets ord: Aktivist, i alla dess olika märkliga former det tagit 2018; konstaktivist, miljöaktivist, modeaktivist, djuraktivist, grönsaksaktivist, klimataktivist, kollektivtrafiksaktivist, musikaktivist…
Årets snackis: Jordan B Peterson.
Årets chock: Klimatkrisen.
Årets debatt: Klarar det här landet sig bättre utan en styrande regering?
Årets konstigaste: Hur alla börjat använda ordet aktivist. Och hur alla plötsligt ser sig själva som någon form av aktivister.
Årets bästa kultur: efter en del funderingar hade jag svårt att sätta fingret på något specifikt med kulturåret 2018. Var det slätstruket? Inte alls, tvärtom hände ganska mycket värt att uppmärksamma. Men det jag kommer ta med mig och minnas från kulturåret 2018 är hur kvinnor tagit plats. Efter #metoo-rörelsen 2017 i allmänhet och dess eftersvallsvågor under 2018 har jämställdheten inom kulturvärlden uppmärksammats betydligt mer. Jag vill gärna tänka att det har fått betydelse, att det kommer föra oss framåt i arbetet för en mer jämställd kulturvärld. Jag tycker mig också se några trevande försiktiga steg mot något nytt, en vilja att förändra som genomsyrar alla de olika världar som vi på Kult PR har förmånen att få arbeta med – teater, film, konst, musik och litteratur.[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1544784417220-183fec83-a90c-2″ include=”998,986,988″]
