[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1544783383212-5d08270e-50f8-2″ include=”1014,1012,994″]Golden State Killer, Elena Ferrante-serien och en empatisk författare som framkallar tårar var höjdpunkter under kulturåret 2018, om du frågar Lina Kåberg Stene.Årets roman: Brown Girl Dreaming av Jacqueline Woodson. Fantastisk memoar i poesiform av årets ALMA-pristagare.
Årets fackbok: Tyckte mycket om Stina Wollters bok Kring denna kropp. Klokt, kärleksfullt och en sjuhelvetes jävla upp-till-kamp.
Årets spänning: I’ll Be Gone In The Dark av Michelle McNamara. Fruktansvärt obehaglig och inget för den mörkrädda. Ska du läsa en true crime så är det denna!
Årets musik: Damn, dis-moi med Christine and the Queens, I Like That med Janelle Monae och Faded Love med Tinashe har gått varma i mina lurar.
Årets scenkonst: Sett en del, men tyvärr inget som fastnade och kvalar in på en årslista.
Årets lyssning: Vargattacken av Lars Berge. Fascinerande om människans övertro på att tämja djur och natur.
Årets film: Call Me By Your Name ♡
Årets konst: I was raised on the internet, utställning på MCA i Chicago. Superintressant!
Årets TV: My Brilliant Friend som lyckats fånga böckernas komplexitet och våldsamhet.
Årets ord: Ledsagare. Högst användbart.
Årets snackis: Klimatkrisen. Förhoppningsvis går ord till handling.
Årets chock: Känt mig ochockad i år. Är jag blasé?
Årets konstigaste: Kanye West utklädd till en Perrier-flaska i SNL.
Årets bästa kultur: Bästa kulturupplevelserna är – som alltid – de som berör, och för min del har jag haft lyxen att uppleva storartade samtal och live-framträdanden som gått rakt in i hjärtat. Ett sådant tillfälle var när Jacqueline Woodson kom till Kulturhuset i våras och berättade om uppväxten i det segrerade amerikanska Södern på 60-talet och i Brooklyn, om att skriva för unga och vikten av empati. Tårarna rann av både hopp och lycka. Hela samtalet finns att se här.[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1544783383218-2729b4e4-1828-3″ include=”992,997,995″]
