[vc_media_grid grid_id=”vc_gid:1544784578244-91eb57b1-c9d4-2″ include=”984,1023,1024″]Hundra bra böcker – och en oförglömlig fotbollsmatch. 2018 var fotboll samma sak som kultur, om du frågar Karin Wahlén.Årets roman: Brun flicka drömmerav Jacqueline Woodson. Eller Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada Noli. Eller Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson? Fasen jag kan inte bestämma mig. Kanske väljer jag Ædnan av Linnea Axelsson istället? Det är en läsning som sticker ut från allt annat jag läst i år. Men det går inte att välja, för mycket bra böcker helt enkelt.
Årets fackbok: Svälten av Magnus Västerbro. Augustjuryn har inte fel i år. Jag har ett vagt historieintresse men Magnus har lyckats göra missväxtåren 1867-69 högaktuella och spännande även för en sån som jag.
Årets spänning: Snap av Belinda Bauer. Älskar karaktärerna och plotten. Det här är en så kallad smart slukarbok.
Årets musik: Min sämsta gren. Mina låtlistor ekar 1995. MEN jag gillar verkligen ”Thru Your Phone” av Cardi B (det är också den enda låt jag bidragit med till Kults fullmatade Spotify-lista…)
Årets scenkonst: Andra akten av ”Våroffer” tog andan ur mig. Men jag tänker vara mallig och säga vår (Östersunds Fotbollsklubbs) föreställning tillsammans med Glada Hudik-teatern: ”My life is based on a true story”. På och utanför scenen var det ren kärlek och ingenting kändes omöjligt.
Årets lyssning: Roxane Gay läser själv Not that bad. Och får du inte nog kan du även lyssna på hennes inläsning av Hunger. Båda böckerna är andlöst bra och det känns oerhört intimt med denna författarläsning.
Årets film: ”Call me by your name”. Passion på den franska landsbygden. Vackert, smärtsamt och fysiskt. En film som jag kommer att se om många gånger.
Årets konst: Nathalie Djurberg & Hans Bergs ”A journey through mud and confusion with small glimpses of air.” Så. Jävla. Cool.
Årets TV: Om musik är min sämsta gren är det här min bästa. Utan inbördesordning väljer jag ”My brilliant friend”, ”Sharp Objects” och ”Patrick Melrose”.
Årets ord: Ledsagare. Fick en helt ny betydelse för mig efter Stina Otterbergs text i DN.
Årets snackis: Svenska Akademien-kaoset.
Årets chock: ÖFK chockade världen med att vinna över Arsenal på The Emirates.
Årets debatt: Alla dessa mer eller mindre intressanta partiledardebatter.
Årets konstigaste: Att SD är Sveriges tredje största parti och vi i skrivande stund inte har en regering.
Årets bästa kultur: Kvällen den 26 november bjöd Östersunds FK och Kulturhuset stadsteatern in den ikoniska författaren Chimamanda Ngozi Adichie. En författare som ligger Östersund FK extra varmt om hjärtat. Östersund FK har läst hennes Americanah i sin bokcirkel och när Chimamanda fick veta det svarade hon med en videohälsning som fick spridning över hela världen. Nu var det Östersunds FKs tidigare lagkapten Brwa Nouri som skickade en videohälsning från Bali och inte ett öga var torrt i den fullsatta konsertsalen.
Moderator för kvällen var Amie Bramme Sey och Judith Barker (Östersunds FK) var sidekick. Det var en kväll jag aldrig kommer att glömma. En kväll där det fanns utrymme att prata om rasism, sexism, mansnormer och hur en författare och en bok kan göra en fotbollsspelare ännu modigare på och utanför planen.[vc_media_grid element_width=”12″ grid_id=”vc_gid:1544784578252-0990b239-3f9f-5″ include=”983″]
