En uttråkad fisk tar in på hotell.
Ett gäng apor sjunger ut om arbetsledan på ett callcenter.
Filmaren Niki Lindroth von Bahr tar djuren till hjälp för att skildra mänskligt beteende. Journalisten Tara Moshizi pratar med henne om nya kortfilmen ”Min börda”.Vad är grejen med dig och djur?
– Jag är överlag intresserad av människans väldigt varierande relation till djur: hur vi kan lägga en förmögenhet på avancerad sjukvård till ett husdjur samtidigt som vi äter upp ett annat. Jag tycker också det är spännande när djur ges mänskliga egenskaper i olika kulturyttringar. Jag vill gärna se mina filmer som en sorts moderna fabler.
Vad krävs av ett djur för att den ska platsa i dina filmer?
– Jag har haft olika teman på djuren i mina filmer. I ”Simhall” så använde jag mig av utrotade djurarter. Framför allt inspirerades jag av de uppstoppade enstaka exemplaren som man ibland hittar på Naturhistoriska museer. Lite dammiga och luggslitna och ofta felaktigt uppstoppade. Det var en kul tanke att placera dessa individer i en modern, steril simhallsmiljö. I min nya film ”Min börda” är alla djur vanligt förekommande i djurförsök.[vc_single_image image=”297″ add_caption=”yes”]Finns det någon karaktär i ”Min börda”, som du är extra nöjd med?
– Jag gillade mycket att jobba med fiskarna. De var liksom lite extra svåra att göra till mänskliga karaktärer på grund av sin fysik, resultatet blev spännande tycker jag.
Vad är fördelen med att ha djur som karaktärer istället för människor?
– Jag tänker att ett djur-utseende skapar ett distanserande filter mellan oss och karaktärerna. På det sättet tillåts man släppa tankar på hur karaktären ser ut och man kanske istället får syn på nya saker i det mänskliga beteendet.
Det är lätt att associera till arbetslinjen när man ser ”Min börda”. Figurerna i filmen verkar ganska ensamma, dystra och trötta på sina jobb. Vad kan du berätta mer om temat?
– Jag var väldigt inspirerad av Roland Paulsens bok ”Vi bara lyder” när jag skrev manuset till filmen. Jag har själv arbetat mycket på den här typen av anonyma brödjobb och fascineras av hur många timmar om dagen man faktiskt tvingas ägna sig åt uppgifter som ofta känns helt meningslösa. Och dessa jobb är ju paradoxalt nog de lägst betalda. Jag tänkte att det vore kul att kombinera glättig old school-musikal med arbetsleda och existentiell ångest.
Författaren Martin Luuk har skrivit sångtexterna i filmen. Hur har ert samarbete sett ut?
– Martin har skrivit texterna efter mina beskrivningar av respektive miljöer, karaktärer och stämningar. Jag är väldigt förtjust i den torra, poetiska humorn i Martins språk. Det var extremt kul och ärofyllt att få jobba med honom och resultatet blev precis vad jag hade hoppats på.[vc_single_image image=”298″ add_caption=”yes”]Jag blev både glad och lite sorgsen av filmen. Är det ok?
– Bara du känner något så är jag glad!
Dina tidigare filmer har blivit prisbelönta och fått mycket uppmärksamhet vid festivaler. Dessutom blev du Guldbaggenominerad. Vad har du för förhoppningar med nya filmen?
– Jag hoppas helt ärligt att min nästa film ska få en bättre finansiering. Det är svårt att få de medel som behövs för animerad film eftersom det är så tidskrävande, ”Min börda” är 14 minuter lång men har tagit två och ett halvt år att göra. Det har varit riktigt tufft ekonomiskt den här gången, men jag vill ju gärna fortsätta.
Niki Lindroth von Bahr tog examen från Kungliga konsthögskolan i Stockholm våren 2016. Hon har redan hunnit bli guldbaggenominerad för bästa kortfilm och gjort kostym för David Bowie. Den 19 januari öppnar hennes första soloutställning på galleri Stene Projects, och den 29 januari har kortfilmen ”Min börda” premiär på Göteborg filmfestival.
Tara Moshizi är kulturjournalist och moderator. Hon jobbar ofta för Sverige Radio, UR, SVT och Icakuriren.[vc_single_image image=”300″ add_caption=”yes”]
